Klassiker som fungerar lika bra idag som då

Som litteraturstuderande har jag haft privilegiet att bli ”tvingad” att läsa en massa klassiker. Vissa av dem är dötrista (seriöst, det får en säga) att läsa idag, även om de i en litteraturhistorisk kontext kan vara hur värdefulla som helst. Men många klassiker är helt fantastiska! Att läsa klassiker behöver inte alls vara tungt och dammigt, det kan vara nöjesläsning i allra högsta grad.

Här nedan har jag listat lite olika klassiker jag läst de senaste åren och verkligen gillat.

Selma Lagerlöf – Trilogin Löwensöldska ringen (Löwensöldska ringen, Charlotte Löwensköld och Anna Svärd) är orsaken till att det här inlägget blev till. Den här serien handlar om Karl-Arthur Ekenstedt och kvinnorna i hans liv basicly. Har bara läst de två sista, men den första lär vara en slags prequel till dem. Väldigt mycket kärlek, romanser och plot-twist, allt i en idyllisk miljö i 1920-talets svenska landsbyggt. Det bjuds på hallonsaft i trädgårdsbersån osv. Plus att båda titelhjältinnorna har såå mycket girlpower. Ville inte sluta läsa! Överlag lär väl Lagerlöf gå hem hos folk fortfarande? Har i alla fall kompisar som gillat Gösta Berlings saga! Finns i fin upplaga på adlibris, men även som gratis e-bok på litteraturbanken.

Hjalmar Söderberg – Den Allvarsamma leken. Den här är känd som en väldigt lättläst klassiker, om omöjlig kärlek i Stockholm i början av 1900-talet. Arvid och Lydia träffas när de är unga i ett sommarhus vid havet, och blir förälskade. Av olika orsaker kan de inte gifta sig och skils därför åt. När de tio år senare, båda gifta vid det här laget, möts igen flammar kärleken upp igen. Blev ju även filmatiserad i höstas.

Jane Austen – Stolthet och fördom. Jag antar nu helt fräckt att de flesta känner till historien tack vare filmatiseringar (obvi helst BBC:s mini-serie från 1995 då). Ifall ni inte har en aning om vad det handlar om tycker jag ni ska ta reda på, om inte annars så i allmänbildande syfte. Ifall ni redan kan historien kan jag rekommendera boken i allra högsta grad, den är som det brukar vara, mycket bättre än till och med den bästa filmatiseringen. Det tar en stund att komma in i det ålderdomliga språket, men håll ut, det är värt det. Ett bonustips här är att Stolthet och fördom finns på i originalspråk som gratis ljudbok på nätet! Lättast att söka på Pride and Prejudice i din podcastapp bara. 

 

Moa Martinson – Det mesta i och för sig, men tipsar särskilt om Mor gifter sig och Kvinnor och äppelträd eftersom det är de jag läst. Arbetarlitteratur från ett kvinnoperspektiv i början av 1900-talet. SÅ bra. Väldigt tragiskt och sorgligt, men även fyllt av hopp. Ifall ni läst hennes man Harry Martinson kan ni fråga er varför ni inte också läst hans frus böcker, som är minst lika bra.    

Margurite Duras – Älskaren. Det här är en liten pärla som tål att läsas och läsas om. Den handlar om en femtonårig flicka och hennes dubbelt så gamla älskare i Indokina under 1930-talet. Berättandet är drömmigt på ett för Duras typiskt sätt och ifall det känns svårt är mitt tips att istället för att bli stressad över att ”inte förstå” bara acceptera texten som den är och låta sig föras med av den. Lite som när en var liten och försökte lära sig simma: när en äntligen sluta sprattla runt i vattnet märke en plötsligt att en flöt. Extra poäng för det kanske finaste bokomslaget i hela min bokhylla. Värt att köpa boken bara för den skull.

Henrik Tikkanens – Brändövägen 8, Bävervägen 11 och Mariagatan 26. På internationella kvinnodagen tipsade Malin om Märta Tikkanen och i förläning på henne vill jag passa på att tipsa om hennes man Henrik Tikkanens böcker. Hans adress-svit är orsaken till att jag under ett par veckor förra året ganska ofta satt och skrattade för mig själv på spårvagnen och olika caféer i Helsingfors. Böckerna handlar om Henrik själv, om hans barndom, uppväxt och liv helt enkelt. Typiskt manligt navelskåderi, men rappt och roligt skrivet och med mycket självironi.

Andra klassiker som jag gillar är t ex The Great Gatsby, Bonjour Tristesse, Oskuldens tid, Häxringarna, Pennskaftet och Glaskupan.

Kaneli Johansson
Publicerad igår kl. 16:20

Boksnack, rotsakschips och rödvinsbubbel i Rödbergen

 

I onsdags träffades bokklubben (minus Hanna som var sjuk) i Malins och Olivers nya och fina hem och jag och Kaneli tog genast över kommandot i köket. Hon mixade marinad till oliverna och jag skalade och skar överdrivet många morötter.

Sedan kom Jenna med rödvinsbubbel (!) och efter en runda i lägenheten satt vi oss bekvämt i soffan i vardagsrummet framför ett soffbord fyllt med böcker, vin och snacks. Förstås hade vi också matchat dryck med bokpärm. Den här gången hade vi läst Lina Wolffs De polyglotta älskarna.

Till traditionen för Århundradets bokklubb hör att varje bokträff inleds med en liten runda där alla får säga något om boken, men före det brukar vi avhandla annat viktigt, denna gång spirit animals (kolla ditt personlighetsdjur här).

När vi äntligen började tala om boken var alla överens om att det var svårt att entydigt tycka om eller ogilla den.

Jenna: Jag var ganska skeptisk i början, men älskade den sedan! Styrkan i boken tycker jag ligger i att Lina Wolff är bra på att sätta ord på känslor. Historien är också skickligt uppbyggd i tre delar med ett manuskript som förenar handlingen.

De polyglotta älskarna innehåller tre sammanlänkade berättelser med tre olika berättarröster. Den första delen handlar om Ellinor som träffar litteraturkritikern Calisto, i andra delen möter vi författaren Max Lamas som skrivit ett manuskript med samma titel som boken och i den tredje delen följer vi med adelns förfall i Italien genom ättlingen Lucrezia. Manuskriptet är med i alla delar och därmed den gemensamma faktorn i alla tre historier.

Bland det första som vi behövde prata av oss var de olika karaktärerna som är lite udda och gåtfulla och deras relationer. Det är relationen mellan en man och en kvinna som tydligast står i fokus och karaktärerna är komplexa och drivs av mångtydiga begär. Klassbakgrund och kulturellt kapital syns också i karaktärsbeskrivningarna.

Malin: Ellinor beskrivs bland annat som en person som inte läser. Hur ser ens en sådan person ut?

Kaneli: Fast det är ju först i slutet vi får veta hur Ellinor ser ut, det reagerade jag på. Men hon beskrivs ju med attribut som brukar passa stereotypin på folk om inte läser. Hon pratar mycket om att hon gillar att slåss till exempel, att det är hennes sätt att få kontakt med människor. Jag tyckte det var svårt att gilla henne. Och Max Lamas som den andra delen handlar om är exakt som de kulturmän vi pratar om på en kurs jag går nu som handlar om Kulturmannen. Jag glömde stundvis att det var en kvinna som skrivit boken för alla karaktärer, särskilt Max är så vidriga. Vilken äcklig gubbe liksom.

Malin: Max är så vidrig, men på något sätt ändå trovärdig. Jag menar allt från hans linnekläder och sandaler till hans syn på kvinnor, allt i honom är vidrigt.

Saga: Men varför skulle inte en kvinna få skriva så? Jag tycker det är befriande att alla karaktärer är osympatiska och lite hemska.

Malin: Man ska liksom inte fastna för en karaktär, lite som i HBO-serien Girls.

Vi talade också en del om bokens flerspråkighet. Spanska och italienska meningar förekommer här och där och i den andra delen befinner sig Max ofta i World Trade Center-byggnaden som kan tänkas symbolisera ett internationellt sammanhang och sista delen utspelar sig i Italien.

Kaneli: Det råder också polyfoni i boken, det vill säga att förutom att det finns komplexitet är det också tydligt olika röster som talar.

Jenna: I boken fanns några svåra namn, till exempel Lucrezia. Hur ska det ens uttalas? Och sedan Calisto som Ellinor först tror att är samma som glassen Calippo.

Kaneli: Jag identifierade mig med Lucrezia och adelslivet helt klart.

Vi alla var överens om att Kaneli varit adelsperson i sitt tidigare liv, själv identifierar hon sig exempelvis med Lady Mary Crawley i tv-serien Downtown Abbey.

Slutligen var vi också överens om att boken inte var jämnbra. I början tyckte vi bland annat att boken var otrovärdig, till exempel då Ellinor bränner upp manuset och det inte finns en kopia av den någonstans. Men när man läst de andra delarna förstår man bättre varför manuset är så heligt och viktigt. Boken lämpar sig för djupare analyser för den har många nivåer och handlar på många olika sätt om klass, pengar, makt, begär och kärleksrelationer.

Det är definitivt en bok som bokklubben kan rekommendera och den fick 4 poäng av 5 möjliga av alla. Till näst ska vi läsa Bildhuggarens dotter av Tove Jansson.

Så här skrev Jenna på sin blogg om bokträffen och här är också Malins version.

Saga Mannila
Publicerad 24.03.2017 kl. 21:00

Penseln, pennan och hjärtat

Igår var bokklubben inbjuden till en pressträff på Ulrikasborgsgatan 1. För de som inte känner igen adressen är det där den historiska ateljén som Tove Jansson höll till i ligger. Pressträffen var för att presentera en podcast om Tove Jansson.

Ateljen © Moomin Characters™"presskitfiles/

Bild: © Moomin Characters™"presskitfiles

Och idag släpps podcasten "Penseln, pennan och hjärtat" om Tove Jansson. Det är en bred dokumentärserie i åtta delar som går ingående i allt som rör Tove Jansson skapad av Outhouse Media i samarbete med Moomin Characters och Yle. Redaktörerna Kira Schroeder och Nanette-Marie Forsström har gått igenom allt material de kommit över för att få en så täckande berättelse om Tove som möjligt.

Ett av målen har varit att lyfta fram att Tove främst var bildkonstnär även om hennes andra tog över i perioder. Avsnitten ett till fem går igenom Toves liv ganska kronologiskt, medan sex, sju och åtta, även om de också till viss del är kronologiska, har specifika teman. Avsnitt sex handlar om havet, sju om frihet och avsnitt åtta om arvet efter Tove.

Paletten_1956 © Moomin Characters™"presskitfiles/

© Moomin Characters™"presskitfiles

Stommen till allt är Tove som läser sina egna böcker. För skaparna har det varit viktigt att Toves röst hörs i avsnitten.

—Utan att säga något så säger Tove ändå allt, säger Kira Schröder.

Ett av målen har varit att lyfta fram att Tove främst var bildkonstnär fast hennes andra projekt tog över i perioder. Men mumin är centralt och finns med i varje, även om det inte endast var det hon gjorde under sin livstid. Som speaker fungerar Oskar Pöysti och i podcasten finns också personer som på något sätt har en relation till Tove. Bland annat hörs Birgitta Ulfsson, Tarja Halonen, Boel Westin och många många fler.

Ida Kronholm, tillsammans med Jonas Forsbacka, assisterade i produktionen av podcasten. Ida Kronholm är också rösten som läser upp bland annat Toves texter och dagboksanteckningar. Jag bad Ida berätta lite om hur det varit att vara en del av produktionen.

Ida © Kevin Holmström

Bild: Kevin Holmström

Vad är din relation till Tove Jansson?

— Jag tänker att Tove Jansson väldigt långt har skapat mitt och många andras sätt att tänka. Muminberättelserna präglas av en så specifik filosofisk inställning till livet och andra människor, och 100% av finlandssvenska barn har ju matats med den sen innan vi kunde prata? Jag beundrar henne gränslöst för hela hennes produktion.

Hur känns det att få vara med och jobba i en produktion om just Tove Jansson?

—Det har varit roligt och värdefullt att få jobba med podden tillsammans med Kira och Nanette på Outhouse media, de är svenskfinlands proffsigaste fristående bolag. Dessutom har det förstås varit en lyx att få leva och andas Tove Jansson under en så lång period.

Hur känns det att få vara Toves röst i podden?

— Jag älskar att läsa upp och läsa in texter, och att få göra det med Toves fantastiska språk har varit ren njutning. Det kanske inte är helt kosher att ge henne åländsk dialekt, så eventuellt hot och hat kan riktas till ida.kronholm@gmail.com.

Vad var det häftigaste du läste under produktionen?

— Det är nästan omöjligt att välja en av Toves rader, för det är så mycket helheten i hennes språk som gör det lysande. Så jag tänker istället på en grej jag läste som kom från Vivica Bandler, teaterregissören som Tove hade ett förhållande med en tid. Hon har skrivit om hur det var att gå in i en kärleksrelation med Tove, och det är så satans vackert: "Det är som att vara hungrig ett helt liv och sedan plötsligt få efterrätt, bara efterrätt. För första gången fick jag mer än jag kunde ge tillbaka, och det klarade jag inte. Allt var så bra att jag inte stod ut med det, jag var van att det alltid skulle gå på tok, och när det inte gick på tok ordnade jag det själv.  Det har jag ångrat. Inte hela livet, men halva."


Avsnitten publiceras på Yle Arenan, onsdag 22.3.2017 kl. 10.00 och sänds i april och maj i Yle Vega söndagar kl. 9.15 med start 2.4.2017. Här kommer ni till avsnitten. 

Jenna Vierinen
Publicerad 22.03.2017 kl. 09:15

Läs en bok och bli klok

Jag gillar att lära mig nytt och få ihop fler av världens pusselbitar när jag läser och dras därför till icke-skönlitterära och faktabaserade böcker nu som då. Mest blir det biografier eller reportageböcker för det finns någonting otroligt fängslande i dokumentationer av verkliga platser och livsöden, tycker jag. Här kommer fem tips som jag tycker du också borde läsa:

Äta djur – Jonathan Safran Foer

Den här boken läste jag på gymnasiet då jag redan varit vegetarian i några år. Det var då vad Cowspiracy-dokumentären kanske är i dag, en referens som tas upp i de flesta diskussioner som handlar om varför vi alla borde vara veganer eller åtminstone problematisera vårt köttätande.

Boken är en djupdykning i matvanor, matkultur och matproduktion samtidigt som den beskriver författarens egna resa mot en växtbaserad kost. Lämpar sig till den som ännu behöver fler orsaker och argument för att minska sin köttkonsumtion och ger verktyg för att problematisera köttindustrin. Ger en bra bas att stå på gällande dessa frågor, helt enkelt.

Bildkälla: Albert Bonniers förlag
Bildkälla: Albert Bonniers förlag

De förklädda flickorna i Kabul – Jenny Nordberg

Det här är en bok som en inte kan sluta läsa. Reportage i sin bästa skrud: ett intressant och aktuellt ämne på många olika plan, informationstät men ändå lätt att läsa och har dessutom en feministisk approach.

Boken består av intervjuer med flickor och kvinnor i Afghanistan och belyser fenomenet bacha posh (dari för “klädd som en pojke”), som går ut på att flickor uppfostras och kläs som pojkar tills de uppnår tonåren och måste “bli flickor” igen. Det finns många skäl till att familjer väljer att klä en dotter som en pojke och låtsas att det är en son de har, men den i grunden handlar det om säkerhet och status i ett mansdominerat samhälle. Det som gör den här boken så bra är att den är välresearchad och att flickorna och kvinnorna står i centrum och för sin egen talan utan att bli utmålade som offer. I intervjuer har Nordberg, som är journalist, också betonat att fenomenet inte är unikt för Afghanistan, utan att det även är en del av den västerländska kvinnohistorien.

Jag har lärt mig himla mycket om Afghanistan tack vare den här boken, men också om kvinnokampen i allmänhet. En given bladvändare, läs läs läs bara läs den här!

Bildkälla: Albert Bonniers förlag

En av oss – Åsne Seierstad

Också denna bok är svår att ställa ifrån sig. Jag läste den på en natt för att jag måste. Ögonen svällde av tårar och näsan rann hela tiden samtidigt som huvudet fylldes av orostankar men också av förståelse. En helt fruktansvärd men samtidigt så himla bra bok.

Boken handlar om mannen bakom terrordåden i Norge år 2011, men också till stora delar om offren på Utøya. Vem var Anders Behring Breivik och vad ledde till att han sköt ihjäl 77 personer? Som titeln avslöjar, beskriver boken Breivik som “en av oss” och poängen är att förstå hur det egentligen kunde gå så fel och inse att vi måste sluta se på terrordåd som engångsföreteelser. En del fokus ligger också på ungdomarna på Utøya, vem de var, vad de hade de för drömmar och ambitioner och vad hände sedan?

Jag tycker bokens styrka ligger i detaljerade och de hjärtskärande beskrivningarna. Seierstad beskriver på ett sätt som berör djupt in i märgen och tecknar närporträtt av både terroristen och offren. I fjol kom Seierstad ut med en ny reportagebok som också behandlar radikalisering som på svenska heter Två systrar. You bet att jag reserverat den på bibban för länge sedan.

Bildkälla: Leopard förlag

Modeslavar – Tobias Andersson Åkerblom och Moa Kärnstrand

Kort och gott en bok om klädindustrin och snabbt mode som går till grunden av frågan om hur det är möjligt att våra kläder kostar så lite. Boken är faktatung, men uppbyggd i kapitel som baserar sig på intervjuer med olika personer inom klädbranschen, vilket gör läsupplevelsen behagligare. Mest är det fabriksarbetarna som får berätta sina historier, och storföretagens förklaringar ifrågasätts och deras representanter ställs mot väggen. Boken innehåller också en hel del historia och läsaren får bland annat lära sig om hur det gick till då det snabba modet etablerades och billighetskedjorna grundades i Sverige. Men de mest gripande och frustrerande berättelserna är ändå de som författarna har samlat i Bangladesh där rasande fabriksbyggnader skapat rubriker överallt i världen de senaste åren.

Det här en ypperlig bok som får en att på riktigt problematisera sina konsumtionsvanor och tänka en andra gång innan en köper en ny partytopp på H&M. Det mesta i boken är sådant som diskuterats i allmänheten redan länge, men de personliga berättelserna om hur vardagslivet för en fabriksarbetare ser ut och de konkreta exemplen på hur lite ansvar storföretagen egentligen tar när det kommer till att främja mänskliga rättigheter och i synnerhet miljön, gör att alla måste läsa denna bok. Även de som upplever sig vara medvetna konsumenter.

Tobias Andersson Åkerblom och Moa Kärnstrand är båda journalister och de har samlat ihop artiklar som de skrivit om modeindustrin här.

Bildkälla: Galago förlag.

Kunskapens frukt – Liv Strömqvist

En helt strålande seriebok om ”det kvinnliga könsorganet” och samhällets egentligen sjukt konstiga förhållande till det. Det är sällan jag läser serieböcker, men jag älskade denna. Mest kanske just för att den är så informationsrik och pedagogisk samtidigt som den är underhållande, absurd och knivskarp.

Jag tycker alla högstadieelever borde få denna bok precis som niondeklassisterna nu får Chimamanda Ngozi Adichies essä Vi borde alla vara feminister.

Andra bra icke-skönlitterära böcker som jag har i min bokhylla: Nina Björcks Under det rosa täcket, Bea Uusmas Expeditionen –min kärlekshistoria och Barbara Demicks Inget att avundas –vardagsliv i Nordkorea.

Saga Mannila
Publicerad 19.03.2017 kl. 18:27

Nu imorron

En blir så himla glad när nyheter som det här dimper ner i mailen. Vi har inte så jätte stor litteraturmarknad på svenska här i Finland, så att se att våra två förlag slår sina kloka huvuden ihop och gör något för litteraturen värmer mitt litteraturhjärta. 

Nu imorron - ny scen för finlandssvensk litteratur är en sprillans ny serie med litteraturkvällar som kommer gå av staplen på Svenska Teatern scen. Det kommer ordnas två kvällar i vår, den första 5:e april med Hanna Lutz (aktuell med debutromanen Vildsvin) och Philip Teir (aktuell med romanen Så här upphör världen) och den andra 27:e april med Minna Knus-Galán, (aktuell med Projekt Panama) och Anders Mård, (aktuell med boken Vägen heter Ryssland – en resa mellan S:t Petersburg och Moskva). 

Ett fint intiativ och spännande koncept som jag tror kommer bli sjukt spännande. Om det här låter spännande kan ni redan nu köpa biljetter via antingen Svenska Teatern eller Lippupiste. Jag kommer åminstone vara på plats, kommer ni?

Jenna Vierinen
Publicerad 13.03.2017 kl. 20:37

Feminism är den radikala idén att kvinnor är människor

I dag är det internationella kvinnodagen och vi i Århundradets bokklubb vill uppmärksamma dagen med att lyfta fram feministisk litteratur. Det här må vara en dag som inte ska firas, men det är en dag som ska fira alla kämpar. De som har kämpat och de som kämpar, varje dag, i stort och smått för att göra den här världen mer jämställd. De som skriver. De som använder ordets makt för att ge orättvisor en röst.

I högstadiet uppfattade jag allt som handlade om feminism som otroligt svårt och krångligt. Det var svår litteratur som var skriven för 50-åriga tanter med tovade halsband och absolut inte för mig. Samtidigt var det precis då jag hade behövt läsa feministisk litteratur, som hade lärt mig om mitt värde som människa. Som hade stärkt mitt självförtroende och berättat för mig att det inte var okej att bli objektifierad eller skrattad åt för att jag klädde mig annorlunda (=inte jeans och t-skjorta), som hade berättat att jag skulle älska mina systrar, inte se snett på dem när de vågade vara högljudda. Som hade förklarat att det inte var okej att pojkarna i klassen kom undan med mer än flickorna. Att det inte var okej att jag som 11-åring blev tafsad på för första gången, och att det var fel av kuratorn att säga att det var pojkarnas sätt att visa att de tyckte om mig och att det var jag som borde försöka förstå dem. Stackars dem.

Jag hittade inte den här litteraturen. Det var ingen som pratade om den. Jag lånade Det andra könet från biblioteket efter att ha hört att det var den ultimata feministiska bibeln. Jag läste fem sidor och orkade inte längre. I gymnasiet lånade jag den åter igen. Jag hade bestämt mig för att jag helt enkelt bara varit för ung i högstadiet och jag kämpade mig igenom boken. I dag minns jag egentligen ingenting av den, för den var verkligen inte skriven på ett sätt som tilltalade mig då.

En bok jag däremot älskade var Rädd att flyga av Erica Jong. Jag minns att jag blev otroligt smickrad när min modersmålslärare valde ut den boken åt mig. Vanligtvis brukade vi få välja böcker själva men hon valde den här gången ut vilken bok vi skulle läsa och jag kände mig så cool när jag blev tilldelad den här superfeministiska boken från 70-talet. Inte skriven lika högtravande som deBeauvoir tack och lov. Det här var nog boken som öppnade mina ögon för feministisk litteratur.

Den här bokklubben är ju namngiven efter Märta Tikkanens mästervärk Århundradets kärlekssaga. Märta är för övrigt en stor idol för oss alla, Jenna har till exempel intervjuat henne här! Och i dag deltar Märta i ett litteratursamtal med Ebba Witt-Brattström, som vi också har läst i bokklubben. Vi läste Ebbas roman Århundradets kärlekskrig, som är en systerroman till Århundradets kärlekssaga, i somras och diskuterade den på en picknickfilt en solig julidag. Vill ni höra de här superkvinnorna diskutera sina verk, litteratur och sina tankar om kvinnodagen ska ni bege er till Nordisk kulturkontakt på Kajsaniemigatan 9 klockan 17. Evenemanget hittar ni här.

 

Det är Madeleine Forsén som ska intervjua Ebba och Märta, och så här skrev Madeleine på Boksikt:

Vi firar inte kvinnodagen. Vi önskar varandra ork att kämpa vidare. Vi tar det utrymme vi skulle behöva få varje dag för att, bland annat(!), synliggöra kulturmannen för att i förlängningen synas mer själv. 

 


Nu till saken. Feministiska litteraturtips kommer här! Listan är långt ifrån komplett, det finns hur många fantastiska böcker som helst som kunde platsa här. Tipsa gärna om era favoriter i kommentarsfältet!

 

Glaskupan av Sylvia Plath

Om en ung kvinnas identitetssökande. Måste läsa den här boken. NU. Har börjat läsa den säkert fem gånger men aldrig haft tid att komma in i stämningen. Är säker på att jag kommer att älska den.

Not that kind of girl av Lena Dunham

Lena Dunham är så cool att jag misstänker att jag bara skulle stirra storögt på henne om jag någonsin skulle få träffa henne. Hennes bok Not that kind of girl är som Girls i bokformat. En självbiografi som berör många kontroversiella ämnen. 

Under det rosa täcket av Nina Björk

MÅSTE läsa den här också. Gissar att det här är just den boken jag ville läsa i högstadiet men som ingen tipsade om. Boken utkom 1996 och blev snabbt kultförklarad. Så här har Björk själv skrivit om boken:

"Min bok är ett inlägg i den samtida feministiska debatten. Den har en önskan om en feminism som inte gör kvinnan till en utopi om ett bättre samhälle, som inte gör henne till en naturlig identitet – utan som istället kämpar för en frigörelse från fasta könsidentiteter."

Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen

En bok som trots sina 40 år på nacken är lika aktuell nu som då. Medryckande, upprörande och ett stort fuck you till äckliga män som tror att de äger kvinnors kroppar. Go Märta!

Förra året på kvinnodagen skrev Kaneli en recension av boken på sin blogg, efter att vi läst den i bokklubben:

 

Bildhuggarens dotter av Tove Jansson 

I Bildhuggarens dotter ger Tove Jansson en inblick i sin egen barndom som var magisk och mystisk mitt i allt det vardagliga. Tove Jansson beskriver det bohemiska konstnärshemmet på Skatudden i Helsingfors där festerna pågår i dagar men också det betydligt lugnare sommarstället ute skärgården.

Underbara Tove. Alltid aktuell och alltid träffsäkra texter. 

Flickorna av Emma Cline

En coming of age berättelse om Evie som blir involverad i Charles Mansons familj på 60-talet. När vi läste den i bokklubben älskade vi den och den fick högst betyg av alla böcker vi läst hittills. LÄS DEN. Lova.

Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran 

Det har aldrig varit lättare att vara kvinna. Vi har rösträtt och p-piller och vi har inte blivit brända som häxor sedan 1700-talet. Men det återstår några små frågor ...
Varför måste vi ta bort allt hår på kroppen? Varför är bh:n så obekväm? Och varför frågar alla när man ska skaffa barn?

Gillade boken mycket när jag läste den. Den var väldigt läsvänlig och rolig trots att ämnena den tar upp egentligen är ganska jobbiga. 

Bonjour tristesse av Francoise Sagan

Bonjour tristesse är en sommarlovsberättelse från Rivieran om en sjuttonårig flicka som tillsammans med sin livsnjutande fader drömmer bort den ena solgassande dagen efter den andra. Men när den loja livsstilen hotas av faderns plötsliga förälskelse finns det ingenting som stoppar Céciles raffinerade grymhet.

Denna dagen ett liv av Jens Andersen

En biografi över Astrid Lindgrens liv. Hon är nog en av mina största idoler. En fantastisk kvinna med ett fantastiskt liv. 

Ordination: Vardagsfeminism av Jennie Sjögren

Vardagsfeminism ordineras som bot till alla sjukligt duktiga, till alla er som upptäckt att Sverige har lång väg kvar till att vara ett jämställt land och till alla er som tröttnat på att inte tas på allvar.Kuren innehåller praktiskt jämställdhetsarbete som utförs morgon, middag och kväll för att motverka stress, orättvisor, hjärtesorg och skral kassa.

Jag känner att det här kanske är den bok jag själv har störst behov av att läsa just nu. Vardagsfeminism är något jag själv funderar otroligt mycket på. Jag och min sambo har bott tillsammans i snart fem år och det är fortfarande jag som är duktig och planerar mat och städning och tar på mig för mycket ansvar i stället för att dela på bördan. Tänker hela tiden att jag ska ändra på våra beteendemönster men för mig sitter det i ryggmärgen att vara en duktig flicka. Ska klicka hem boken direkt. 

För jag tänker så här. Ingen kan ensam förändra världen. Och förändring sker inte på en dag. Men en kan i alla fall börja med sig själv och sin omgivning. Säga till när någon blir felaktigt behandlad. Dela på hushållsarbetet med sin partner. Sluta svälja de där smått sexistiska kommentarerna på jobbet. Uppfostra ens barn lika oberoende av kön. Läsa feministisk litteratur. Lära sig. Då förändrar vi världen, ett steg i taget. Varje år blir kvinnodagen förhoppningsvis lite mindre nödvändig. 


 

Malin Öhman
Publicerad 08.03.2017 kl. 14:50

Böcker jag vill läsa 2017

böcker jag vill läsa

2017 vill jag läsa många böcker. Det är mitt mål. Att läsa många. Hittills har jag hunnit med tre, vilket är en mindre än jag tänkt (mitt mål är minst två i månaden) men tänker att jag kommer kompensera någon annan månad så det är okej om jag inte lyckas varje månad. 

Jag har också en ganska lång lista med böcker jag är sugen på och den vill jag förstås dela med mig av här. Den fylls hela tiden på (och ibland glömmer jag också några jag vill läsa), men här är det jag kommer ihåg atm. Hemma har jag dessa böcker jag vill läsa: 

Bildhuggarens dotter av Tove Jansson. Har inte läst så mycket av Tove förutom mumin så i år ska det bli ändring på det. Den här handlar om hennes barndom.

Bliv du hos mig av Sofia Torvalds. En gåva från Schildts och Söderströms som jag längtar efter att få läsa. En bok om att vara mamma här och nu.

Meddelande av Tove Jansson. Ännu en Tove-bok, denna en urval av hennes bästa noveller. 

Naondel av Maria Turtschaninoff. En av förra årets mest omtalade böcker som jag ännu inte tagit tag i. Finlandssvensk fantasy kan väl inte slå fel?

Food pharmacy : En berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat av Mia Clase och Lina Nertby Aurell. Fick den här av mamma och har hört så mycket gott om den så den åkte upp på min att läsa-lista. 

Sparade bilder50

Och här kommer en hel hög med böcker som jag gärna skulle ha i min bokhylla och sätta tänderna i under året. Både sådana som redan kommit ut och sådana som kommer komma i år. 

Bulevaren och andra texter av Tove Jansson. Ännu en Tove hehe. Denna är en samling av texter med illustrationer som aldrig gets ut i bokform. 

Så här upphör världen av Philip Teir. Den beskrivs som en roman om ett äktenskap vid alltings slut. 

SuomiFinland av Jörn Donner. Efter att hört Jörn i Malou efter tio blev jag så sugen att läsa den här. Mest för att höra hans kritik och för att Jörn är så himla facinerande. 

En annan historia av Lina Thomsgård (red). Den här har jag faktiskt väntade på mig i mailen, tror det här får bli nästa jag läser. ”Det här är ingen historiebok. Det är en bok med berättelser om människor vi bör minnas. Personer att referera till, citera och inspireras av.”

Projekt Panama av Minna Knaus-Galán. Den här vill jag mest läsa ur en journalistisk synvinkel. Den beskrivs som en spännande berättelse om journalisternas metoder, om deras inbördes relationer och dynamik, om deras framsteg och kriser.

En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakté. Jag är ett stort fan av Jason och hans texter är väldigt bra, så tänker att boken också kan vara något. Den handlar om hans familjs resa från slaveriet i USA till folkhemmets Sverige.

Om livets mening av Merete Mazzarella. Har faktiskt inte läst något av Merete tidigare så tänkte att den här skulle vara en perfekt början där hon benar ut livets mening ur sitt perspektiv.

Fördärvaren av Annika Luther. Den här snubblade jag över så sent som idag. Älskar berättelser som utspelar sig i Helsingfors och den här handlar om Irene Zafran som ärver ett hus mitt i stan. Berättelsen handlar om gården och allt som kretsar kring den. 

Läsning för vandrare och andra av Lars Huldén. Fick min första bok av Lars Huldén i julklapp och blev helt förälskad i hans dikter. Den här en hyllning till honom när han fyllde 90 och rymmer en av hans många diktsamlingar. 

Några böcker ni är sugna på att läsa? Och har ni några tips på böcker som jag borde läsa i år? 

Jenna Vierinen
Publicerad 27.02.2017 kl. 19:03

Poesi som vardagsintryck

 

Det här inlägget handlar heller inte direkt om böcker, utan mer om diktuppläsning och poesi i allmänhet. I måndags gick jag nämligen på mitt första Poetry slam och några dagar innan såg jag filmen Paterson som också till stor del har diktande i fokus. Jag har helt enkelt tänkt en hel del på poesi och små vardagsdetaljer på sistone.

På måndagen förlorade jag som sagt min Poetry slam-oskuld i egenskap av åskådare, men vem vet kanske lusten att själv stå på scen kommer i ett senare skede. Det var heller inte frågan om en regelrätt första gång eftersom jag redan ett par veckor sedan gick på ett Open mic-evenemang med fokus på dikter som ordnades i Asbestos Art Space på Backasgatan. I mitt Facebookflöde cirkulerar också en hel massa andra diktevenemang just nu. Absolut inte bara jag som tänker på poesi.

 

Måndagens evenemang ordnades på Tenho och denna gång var det elva personer som delade med sig av sina ord och tankar. Bland dem fanns humoristiska sånguppträdanden och åtminstone tre stycken Paperi T-kopior. Min favorit var ändå ”nihkee akka” vars dikter i stort handlade om hur livet enligt henne skulle se ut ifall hon var en man. Hon kom ända till final och hann således uppträda med tre patriarkatkrossande dikter, men vinnaren blev trots allt en man i svart basker vars dikter innehöll glimtar av småbarnsliv. 

Efter att ha fått en inblick i vad Poetry slam går ut på och vilka grepp som fungerar i en tävlingssituation känner jag mig inspirerad och fylld av en ny uppfattning om poesi. Jag har insett att det jag tycker mest om i diktväg är det mer vardagliga och helst lite samhällskritiska och aktuella. Tidigare har jag uppfattat poesi som högtflytande, svårt och i synnerhet något som jag inte själv kan skriva. Men när jag hört andra modigt läsa upp sina eller uppträda med sina alster, märkte jag att det som fungerar bäst för mig inte behöver vara särskilt märkvärdigt. Tvärtom är vardagliga små berättelser med inbyggda känslor eller kluriga uttryck något som jag verkligen fastnar för och nu söker överallt.

För att knyta ihop det här inlägget med vad Århundradets bokklubb egentligen är till för tipsar jag om diktsamlingen Det här är hjärtat som jag köpte i Stockholm på hösten. Bodil Malmsten kan det här med att skriva om kärlek. Hon gestaltar känslor med skärpa och kommer med språkliga överraskningar som skapar lekfullhet och lätta i allvaret och storheten som gestaltningarna av kärlek och sjukdom ofta genomsyrar.

Vilka andra dikter borde vi läsa? 

Saga Mannila
Publicerad 23.02.2017 kl. 10:00

Toverelaterat

Ganska spontant häromveckan fick jag för mig att det var en massa tal om Tove Jansson överallt. Mindes ändå att det var några år sedan (kollade upp det och mycket riktigt, 2014) som det riktigt begav sig då det var jubileumsår för att fira att det var 100 år sedan hon föddes. Men det känns ändå rimligt att hypa en av mina barndomsidoler nu lika mycket som då, nämligen:

Ständigt aktuell superkvinna med stark vilja och passion men med den mysigaste auran runt om sig. I Århundradets bokklubb är vi stora fans av Tove Jansson och ser upp till både hennes författarskap och konstnärskap som verkar lika tidlöst, tankeväckande och fräscht 2017 som någonsin förr. Med det sagt tänkte jag nu lyfta upp lite olika nyanser av henne och länka lite roligheter som tangerar det självklara temat och inte uteslutet fokuserar på hennes litteratur.

Obs! Inlägget innehåller med andra ord inga recensioner denna gång, bara tips för likasinnade Tove Jansson-fantaster därute!

Förlaget har sedan förra hösten gett ut nio stycken tjusiga nyutgåvor av Tove Janssons böcker (+ en alldeles ny bok som ges ut i samband med utställningar som nu kan ses runt omkring i Norden, mer om det snart!) och om någon mot förmodan missat det så har både spotify och storytel sedan förra året sin ljuvliga högläsning av Tove själv med ett överraskande brett urval av hennes verk. 

(HUR kan det komma sig att i n g e n talar med samma maner som hon? Var kommer den unika rösten ifrån? Hennes föräldrar?)

För de som rör sig i Helsingfors kan det löna sig att ta del av dessa två:

Svenska Teaterns pjäs ”TOVE”.

Pjäsen tar upp två olika liksskeden som var avgörande i Toves liv - då hon förberedde sig för sin första egna pjäs "Kometen kommer" år 1949 och på samma gång pendlar till Kotka där hon målar beställningsarbeten och inte ännu nått de framgångar som sedan kommer. Och kontrasten till då hon många år senare, år 1971, är världsberömd och ska ut på en resa jorden runt för att få arbetsro från sitt annars hysteriska liv. Många intressanta karaktärer, nära vänner och älskare till Tove dyker också upp på scen.

Superfina skådisarna Alma Pöysti och Ylva Ekblad porträtterar Tove.

HAM's utställning med Tove Jansson och Tyko Sallinen.

Där kan bland annat beundra hennes två stora fresker med festtema och andra kända verk. HAM's övre våning är inte uppe för allmänheten för tillfället så inträde är 5€ ända fram till 2.3.

https://www.hamhelsinki.fi/sv/exhibition/tove-jansson/

Nu i februari öppnade också en stor utställning i Göteborg som är en fortsättning på Ateneums kuraterade jubileumsutställning från 2014 som därefter ska visas i Köpenhamn och sedan i London nästa höst.

--> http://goteborgskonstmuseum.se/utstallningar/tove-jansson/

(ps lade märke till så fina temaprogram de ordnat där nu vinter! lesbisk frukost på vändagen m.m)

självporträtt i olja från 1942 och 1975

I dokumentären Haru - de ensammas ö får man en fin inblick i hur Tove och Tuulikki spenderade sina sommarmånader under 25 år. En riktigt dröm om sommaren och en ”enklare tillvaro” på en karg skärgårdsö. Estetiken är underbar Super-8ish med snuttar ur deras gemensamma vardag och av naturen som Tuulikki själv filmade mellan åren 1970 och 1991 och stämningen går nästan att ta på för det är så autentiskt och inte för slipat. Lugnt tempo, fina funderingar och samvaro + notera också bästa idén för utomhussäng i tält :)

Birgitta Ulfsson, i nästan lika mysig röst, läser upp ur Toves egna dagboksanteckningar och brev (på finska tyvärr, men finns textning!)

Sista dagen på Arenan idag!!!! --> http://arenan.yle.fi/1-1800352

Yles arkiv finns också att hitta sevärda pärlor och intervjuer som denna från 1970 med Tove & friends som dricker rödvin, äter fransk plockmat, röker och diskuterar i hennes otroliga ateljé på Ulrikasborgsgatan.

bildkällor: tovejansson.fi, omkonst.com, ham.fi, arenan.yle.fi 

Där var dagens tips, tack för mig!

Hanna Arhippainen
Publicerad 21.02.2017 kl. 11:43

Wreck your dreams

Dödsdalsdansösen av Ylva Perera är en av tre böcker som det i höstas grundade Vilda förlag hittills gett ut. Det är två berättelser som löper parallellt. I ett vårvintrigt Åbo har vi kompisduon Miranda och Amanda. De läser filosofi, dricker vin mitt i veckan och stannar kvar på dansgolvet tills klubben stänger. Tillsammans är de orkestersystrar, med målet att levat livet fullt ut. De ska aldrig fastna i en trist vardag ifall möjligheten finns att göra den lite extraordinär.

Långt ifrån studielivet i Åbo befinner sig dansösen Marta Becket och Ed, som kallar sig kritiker och författare trots att skrivprocessen går trögt. De kör genom Nevadaöknen på 70-talet, under en tillflykt från New York och stadens förutsägbara konstnärstillvaro. I Death Valley Junction, en nedgången by mitt i sanden hittar de det övergivna Amargosa Opera House, som Marta förälskar sig i och och gör till sitt. Tillsammans restaurerar Ed och Marta byggnaden och sen uppträder Marta med sina dansnummer. Då och då till en liten publik, oftast endast för väggarna. I årtionden uppträder hon, regelbundet fem gånger i veckan, oavsett ifall någon finns där för att se det eller inte. Dansen ska få finnas för dansens skull. Konsten ska få finnas för konstens. 

Ökensanden och dansen når även Miranda och Amanda, som en tisdagskväll när de knyter kompisarmband och dricker rödvin ur tekoppar (sådant gör orkestersystrar) råkar se en dokumentär om Operahuset och Marta Becket. Marthas kompromisslöshet gentemot sin konst och existens berör något hos flickorna, får dem att vilja höja på ribban för sitt orkestersysterskap ytterligare. Därifrån börjar ett händelseförlopp vars resultat når längre än någon av de inblandade tänkt sig och som tvingar både läsaren och romankaraktärerna att tänka en gång till. Vad har man för ansvar gentemot sig själv och sina medmänniskor? Hur långt kan man gå för sina drömmar?

Det är speciellt de delar som utspelar sig i öknen som fångar mig. Som om jag nästan kunde andas in lite sand ifall jag tog ett riktigt djupt andetag. Karaktärerna i Death Valley känns tredimensionella. Det finns något outtalade hos dem, en viss motsägelsefullhet, som om ambitionen aldrig var att komma dem helt under huden. Framförallt Marta förblir avlägsen, hon värjer sig till och med för berättarens allvetande blick. Distansen väcker nyfikenhet, men den intressantare karaktären blir ändå Ed. Han är långt ifrån lika hängiven och kompromisslös som Marta i sitt skapande, och just därför har han en förmåga att föra en diskussion om det på ett sätt Marta anser vara onödig. Det är de här ofullständiga karaktärernas samtal om konsten, om skapandet och dess villkor, som blir den bärande kraften i kanske hela romanen.

Mirandas och Amandas orkestersysterskap blir för mig den svagare länken i berättelsen. Det är inte nödvändigtvis på grund av att de delarna inte skulle hålla måttet, det gör de nog, utan snarare eftersom de befinner sig alldeles för nära min egen (studie)tillvaro. Identifikationsfaktorn är ofta hög, men även påfrestande. I karaktärerna finns något förutsägbart, som om jag redan från början kände dem och deras problem. Effekten blir att det känns lite uttjatat. Istället väntar jag på få åka tillbaka ut i öknen, och på att i framtiden få läsa mera böcker av Ylva Perera.

Kaneli Johansson
Publicerad 15.02.2017 kl. 15:18

Om ljudböcker

Jag har alltid varit dålig på att läsa böcker. Eller det beror på. Vissa böcker kan vara så medryckande att jag lätt har kunnat sitta och läsa i flera timmar utan att bli trött, men ofta får jag kämpa en del för att hålla mig koncentrerad när jag läser. Jag läser långsamt och ju längre bok desto svårare att koncentrera mig. Därför älskar jag korta kapitel, då tappar jag inte fokus lika lätt. När jag upptäckte ljudboksvärlden förändrades egentligen mitt förhållande till litteratur. Det blev mycket enklare för mig att ta till mig litteratur när jag kunde väva in läsningen i andra sysslor, som att  promenera, diska eller åka spårvagn.

Men det är inte alltid så lätt att lyssna på ljudböcker. Vissa böcker passar helt enkelt inte som ljudböcker, till exempel har jag försökt lyssna på Doktor Glas som ljudbok och det var ingen höjdare. Jag har också börjat lyssna på Utan personligt ansvar av Lena Andersson och det gillade jag inte heller. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som inte fungerar, men för att göra en bra ljudbok måste några viktiga bitar falla på plats. 

Något av det viktigaste är att ljudboken måste ha en passande berättarröst, gärna en ganska neutral röst som en inte stör sig på. Jag störde mig så ofantligt mycket på Martina Haags inläsning av hennes bok Det är något som inte stämmer, just för att jag inte gillar Martina Haags sätt att prata. Det gör att det blir svårare för lyssnaren att ta till sig innehållet om en börjar haka upp sig på uttal eller på rösten.

För att en ljudbok ska fungera enligt mig får språket inte vara för poetiskt. Enligt mig hade det varit ett totalt slöseri att lyssna på In transit, som har ett väldigt vackert och utsmyckat språk. (Läs den i stället!) Likaså Beckomberga av Sara Stridsberg - jag började lyssna på ljudboken men bestämde mig väldigt snabbt för att läsa boken i stället, då jag märkte att stilen inte kom till sin rätt i ljudboksformat. Det är helt enkelt för svårt att ta till sig metaforer och små detaljer i språket när en lyssnar på en ljudbok, eftersom att man inte är lika koncentrerad när en lyssnar som när en läser.

Men jag har lyssnat på några riktigt bra ljudböcker också. Här kommer några av dem.  

 

 photo 2017-02-11 11.53.29 1_zps5xu89g5r.jpg

 

Allt jag inte minns 

Den här boken läste jag faktiskt först som fysisk bok och fullkomligt älskade den. Fun fact: det här var den första bokklubbsboken för min del!

Sen hittade jag ljudboken på Storytel och började lyssna och WOW säger jag bara. Det är Jonas Hassen Khemiris bror Hamadi Khemiri som har läst in boken och hans olika röster är så bra och lyfter verkligen berättelsen. Det är då som ljudböcker blir extra bra - om läsaren har olika röster för karaktärerna.

Det var lite svårt att hänga med i berättarbytena men det vande jag mig snabbt vid.

 

Harry Potter 

Älskar Harry Potter och Stephen Frys inläsningar är helt magiska. Det är som att stiga in i Hogwarts och hänga med Harry, Ron och Hermione när du trycker på play. Olika röster för varje karaktär och otrolig inlevelse.

 

 photo 2017-02-11 11.53.26 1_zps8ykpudf1.jpg

 

Torka aldrig tårar utan handskar

En fantastisk trilogi av Jonas Gardell och här tror jag verkligen att berättelsen gynnas av att vara inläst av honom själv. Han har olika röster för karaktärerna och trots att stilen stundvis är poetisk och språket rikt på bilder fungerar det, eftersom Gardell sänker tempot betydligt och han gör en dramatisk och fin inläsning.

 

Astrid Lindgrens böcker

Alla Astrids inläsningar av hennes böcker är magiska. Hon måste ha historiens bästa berättarröst. Så mysig och vänlig och rolig. Mina favoriter är Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter.

 

Food pharmacy

Den här boken är kanske lite otippad. Jag har följt Food pharmacys blogg ett bra tag och jag är väldigt intresserad av hälsa, mat och välmående och den här boken förklarar hur tarmen fungerar och vad som gynnar en god tarmflora på ett väldigt enkelt och intressant sätt. Alla borde lyssna på den här boken (och dricka fler gröna smoothies!).

   photo 2017-02-11 11.53.27 1_zpsbzkwn0g9.jpg

 

Svinalängorna

Den här boken har jag läst både på finska och svenska och efter det har jag lyssnat på den. Den är så hemsk och jobbig att läsa men samtidigt så välskriven och vacker. Inläsningen är också mycket behaglig. Här är ett till exempel på att hitta en bra berättare - Sannamari Patjas har en finsk brytning, som passar bra till berättelsen.

 

Just nu lyssnar jag på De polyglotta älskarna som ljudbok och jag varvar det med att läsa den också, kan inte riktigt bestämma mig för vad jag gillar bäst. Efter det tänker jag lyssna på Glöm mig av Alex Schulman och Allt som blir kvar av Sandra Beijer (med Sandra Beijer!).

Har ni lyssnat på några bra ljudböcker? Tipsa oss! 

Malin Öhman
Publicerad 12.02.2017 kl. 17:00

Jag visste inte om jag ville fånga den, tänk om den skulle förvandlas till någonting annat.

Vänd om min längtan av Ann-luise Bertell

Sista boken jag läste under 2016 var Ann-Luise Bertells Vänd om min längtan. Romanen har beskrivits som en amerikaroman och tilldelades Svenska Yles litteraturpris 2016. Vänd om min lägtan är en roman med scener ur Maria Alinas liv. Hennes far dog i förtid och hennes mor gifte om sig. Hennes storebror Harald kämpar i många och kommer till sist iväg till Canada och skickar sen pengar så att Maria kan komma efter. 

Den handlar om döden, längtan och plikten till familjen. Om att lämna kvar den man älskar mest av allt. Om livet på landsbygden och vad det gör med människorna. Den handlar om Marias misstag och hur hon ser tillbaka på sitt liv när det är påväg att ta slut. 

Vänd om min längtan av Ann-luise Bertell

Vänd om min längtan av Ann-luise Bertell

Boken är skriven ur två perspektiv och i början hade jag svårt att förstå kopplingen. Vet inte om det är meningen eller om det är jag som hade svårt att komma in i berättelsen. Men ju längre jag läste desto mer tog den tag i mig. Även om jag inte kunde relatera till livet på gården så var det något som kändes bekant. Moderskänslorna kanske. 

Man märker att Ann-luise Bertell tidigare mest sysslat med poesi. Språket är vackert och poesin finns där i bakgruden, även om den är en roman. Ju längre jag kommer i den desto smärtsammare blir det och även om jag hela tiden forsätter läsa för att jag vill veta hur det slutar är det lite tungt. Den är så himla sorglig och jag önskar egentligen att alla ska hitta varandra och leva lyckliga i alla sina dar, men så blir det inte. Och det är kanske just det som gör den så bra. 

I början var jag helst säker på att den här boken inte är min cup of tea men när jag läst sista orden har jag en känsla som jag inga bok gett mig på länge, känslan av att den lämnat ett avtryck i mig. Hjärtskärande och fin är den. Skulle vilja ge den en femma men det är något i början som skaver, så den får 4,5 av 5. 

Jenna Vierinen
Publicerad 07.02.2017 kl. 13:03

Kaneli Johansson

Vem är du?

Kaneli, 23 år, born and raised i Helsingfors. Gillar att laga mat med kompisar, driva runt på internet och förfesta. Och läsa såklart. Pratar ofta ganska högt och när jag får chansen briljerar jag gärna med konstig onödig fakta jag samlar på mig lite som en hobby.

Annars studerar jag nordisk litteratur på Helsingfors universitet och bloggar på spicegirl.ratata.fi.

 

Varifrån kommer ditt intresse för litteratur?

Den kommer nog väldigt starkt hemifrån, speciellt från min pappa. Böcker har alltid tagit plats i mitt liv på ett väldigt självklart sätt, både fysiskt i bokhyllor och travar på nattduksbord, men även i samtal och samvaro. Det är svårt att veta när det började, för mig har det snarare alltid funnits.

 

Vad läser du helst?

Det allra häftigaste med litteratur enligt mig är när den lyckas få upp mina ögon för något jag tidigare inte tänkt på, när det vidgar min förståelse på världen helt enkelt. Jag försöker medvetet variera mitt läsande mycket, men något jag ständigt dras till är böcker skrivna av kvinnor, som behandlar teman som berör just dem. Gillar uppbruten kronologi och rum för egna tolkningar. Lägger dessutom väldigt mycket vikt vid språket och stämningen i berättandet. Högst olitterärt men oerhört viktigt är även att boken har fint omslag. Har gått så långt som att jag vägrat köpa böcker pga ful pärm, eller att min pappa fick be sin kollega som är grafiker att göra ett eget omslag till en bok jag verkligen ville läsa men inte hittade fin upplaga av. Eh ja lite knäppt ändå, men mest fint <3

 

Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Den har nog utvecklats organiskt, parallellt med mig som person. Med åren har jag nog blivit mer kritisk, kräsen och krävande när det kommer till vad jag läser. Jag nöjesläser mindre, och kan välja mina böcker mer baserat på ett, i brist på bättre uttryck, ”akademiskt intresse”. Som barn läste jag det mesta som sattes framför mig, nuförtiden går det mycket trögare för mig att läsa böcker jag inte har ett intresse för. Värdesätter ett kritiskt öga, men ibland kan jag sakna hur fördomsfritt jag tog mig an böcker tidigare.   

 

Vad är den mest creddiga bok i din bokhylla? Och den minst?

Tänkte först svara att jag inte har någon extra creddig bok i min bokhylla, men sen kom jag på att det kanske är precis tvärtom? Att jag typ bara har såna böcker jag själv anser är bra/coola/creddiga. Hehe liten litteratursnobb in the making.

Nä men ärligt, jag vill inte riktigt värdera mina böcker på det sättet. Jag kikade runt lite i min hylla och insåg att jag har rätt mycket klassiker i bokhyllan, men att värdera dem känns också svårt. Där finns liksom Hemingway och Kerouac och Thomas Mann och hela gänget, men att säga att det vore det mest creddiga tar emot. Där finns också Jane Austen och Märta Tikkanen och Edith Wharton och Kerstin Ekman och Marguerite Duras t ex. Vill själv tänka att dom är creddigare. Så jag kanske svarar att det jag tycker är det creddigaste med min bokhylla är att jag har så många kvinnliga klassiker? Eh är det ett fusksvar?

Min minst creddiga bok är typ det svåraste av alla dom här frågorna att svara på. Jag vet att det låter sjukt drygt men jag har ingen jätte ocreddig bok? Dock beror det inte på att jag bara läser högt värderade klassiker utan på att jag i princip bara lånade böcker på biblioteket tills jag flyttade hemifrån och insåg att jag ju ändå vill omringa mig själv med böcker. Sen dess har jag rätt medvetet valt vilka böcker jag köper och vilka jag nöjer mig med att låna. Men min lånehistorik på helmet.fi är däremot full med mörka hemligheter muhaha. Ifall ni är snälla kan jag skriva ett avslöjande inlägg om vilka böcker gömmer sig där en annan gång :)

 

Hur hittar du nya böcker att läsa?

Via vänner, bloggar, sociala medier, tidningar, poddar. Typ samma kanaler jag hittar information från överlag J sen brukar min pappa ge mig väldigt bra och överraskande böcker i present i tid och otid. Värdesätter dem extra mycket för oftast är det sånt jag aldrig själv skulle ha hittat.

Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Typ aldrig. Gjorde det ibland som yngre, men nuförtiden läser jag mest böcker där drivkraften kanske inte är storyn i sig, och då finns det typ ingen funktion att bläddra framåt?

 

Nämn tre böcker som du tänker läsa 2017. 

Just nu läser jag Drömfakulteten av Sara Stridsberg och Kulturmannen och andra texter av Ebba Witt-Brattström. En bok jag är väldigt sugen på att läsa i vår är Spleenish av Ulla Donner (som ju iofs är ett seriealbum men ändå). Sen gillar jag att ha mer tematiska mål med mitt läsande, så som att jag i vår vill läsa mer samtida finsk litteratur t ex.

 

Vad är det bästa med bokklubben?

Att umgås i ett kontext där böcker liksom är ett självklart samtalsämne som får ta plats. Vi pratar ju om väldigt mycket annat också (alltså vi pratar ju mest om annat än böcker hehe), men tycker det är fint att så många samtalsämnen utgår från böckerna och läsupplevelserna. Tack vare mina studier pratar jag ju mycket om böcker, men sällan ur ett personligt ”jag tyckte” perspektiv, så det uppskattar jag med bokklubben, att bara få tycka till, utan att måsta argumentera för det. Och sen gillar jag när vi tycker olika om böckerna vi läst!


Något extra fint bokklubbsminne?

Hehe paradoxalt nog typ när vi gjort annat än bara bokklubbat? Alltså t ex när vi haft picknick eller middagshäng eller dylikt. Och alla gånger som slutar i att vi faller ihop i små fnittriga högar.

Kaneli Johansson
Publicerad 05.02.2017 kl. 12:45

Saga Mannila

Vem är du?

Hejhej jag är Saga, 23 år från Helsingfors. Jag har en journalistutbildning i bagaget och studerar just nu kommunikation på magisternivå. Vissa dagar jobbar jag med nyheter, men mestadels av tiden sitter jag i en oergonomisk ställning och läser och skriver akademiska texter. Jag funderar också mycket på jämställdhet, provocerande medieinnehåll, mat- och miljöfrågor och har en förkärlek för att lära mig nya språk. Just nu lägger jag mycket tid på att hålla uppe en guldnivå i italienska på språkappen Duolingo. Gillar också att dricka obskyra mängder bubbel och anser att livet blir lite bättre med glitter, glass och sena sovmornar. Given power animal: sengångare.

 

Varifrån kommer ditt intresse för litteratur?

Hemifrån tror jag. Mina föräldrar har alltid uppmuntrat till läsning. För mig har det alltid varit viktigt att få uppleva böckernas värld på egenhand och jag minns hur jag tjatade på min mamma att hon skulle hjälpa mig med ABC-boken så att jag snabbare skulle lära mig läsa själv. Jag har också alltid känt mig hemma på bibliotek och redan i tidig ålder blev jag stammis. Lånar än i dag i genomsnitt minst en bok i veckan. Det måste alltid finnas ett bibliotek på gångavstånd till mitt hem.

 

Vad läser du helst?

Jag läser gärna sådant som överraskar, känns och som fängslar med sitt språk. Mest skönlitteratur, gärna med feministisk touch, och periodvis blir det mer biografier och reportageböcker. Deckare läser jag typ aldrig och science fiction och fantasy känner jag sällan mig hemma i. Läser absolut helst tryckta böcker med vackra omslag.

 

Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

När jag var yngre slukade jag så gott som lite av varje och buffetmentaliteten följer med mig i mina bokval än i dag. Förr läste jag mer klassiker, medan jag i dag kan känna en viss tveksamhet till DE STORA LITTERÄRAVERKEN och det manliga författargeniet. Det är ändå lätt att lura mig att läsa lite vad som helst, tar American Sniper som exempel på en bok som jag aldrig tänkte att jag skulle läsa, men som jag sedan ändå läste och provocerades av via bokklubben. För mig handlar läsning mycket om att bredda perspektivet och lära sig något nytt.

 

Vad är den mest creddiga bok i din bokhylla? Och den minst?

Svår fråga eftersom det finns många definitioner på creddiga böcker. Äger få ”svåra klassiker” och mest nyare böcker. Kanske Hemingways Och Solen Har Sin Gång platsar här? Eller fjolårets hajpade Rakkaus niinku. Åtminstone har min pojkvän placerat den i en skild hylla bredvid hans böcker och tidningar om grafisk design. Min minst creddiga bok är säkert Hungerspelen-trilogin som jag dock lånat delar av till någon (minns inte vem) och bara har sista delen kvar i bokhyllan.

 

Hur hittar du nya böcker att läsa?

Via poddar, bloggar, recensioner och tips från vänner. Har alltid en hög olästa böcker på nattduksbordet och fler i min biblioteksapp.

 

Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Jag bläddrar ofta fram för att se hur många sidor som är kvar av en bok, men brukar sällan faktiskt smygläsa på slutet. Är en ganska rastlös och slarvig läsare ibland och tycker att det är helt okej att hoppa lite fram och tillbaka i handlingen.

 

Nämn tre böcker som du tänker läsa 2017.

Jag försöker se till att inte bara läsa böcker på svenska och att varva in mer finska och engelska böcker i mixen. Just nu läser jag parallellt Laura Palmers dagbok (på finska), De polyglotta älskarna (på svenska) och Girl in a band (på engelska). Mitt mål är att läsa 50 böcker i år, ska hålla er uppdaterade om hur det går.

 

Vad är det bästa med bokklubben?

Samvaron! Att utbyta tankar och diskutera böcker och läsning tillsammans. Bokklubben motiverar också till att läsa mer varierat. Jag känner ofta att jag vill dela min läsupplevelse och då är det ju hundra gånger roligare att prata med kloka och fantastiska personer som också läst samma sak. Det fina med vår bokklubb är också att vi på samma gång svetsats till ett kompisgäng som trivs väldigt bra med varandra. Älskar allt med bokklubben <3.

 

Något extra fint bokklubbsminne?

Åh det finns många! Känns alltid upplyftande och roligt att träffas med bokklubben. Det hela slutar oftast i hysteriska skrattanfall och vi verkar agera i enlighet med mottot: ingen bokträff utan lite ofarligt skvaller. Ibland blir det inte så mycket bokdiskussion utan mer umgänge, men det är lika bra det!

Mitt Instagramkonto hittar ni här.

Saga Mannila
Publicerad 04.02.2017 kl. 15:01

Hanna Arhippainen

Vem är du?

Jag heter Hanna är född 1993 i Helsingfors. Har ett passionerat förhållande till konst och populärkultur. Gillar vardagslyx, att gå på bio, skärgården, svira runt på vernissager, diskutera om livet & erotiken och att umgås med mina vänner. Trivs som bäst i festliga och mysiga kontext.

För tillfället jobbar jag som servitris och hoppas på att så småningom hitta tillbaka till studierna igen. På sidan om det sitter jag i styrelsen för tidskriften Astra och pysslar med små egna projekt. Har tidigare studerat konstvet och genus samt tagit kurser i estetik och filmhistoria.

 

Varifrån kommer ditt intresse för litteratur?

Har vuxit upp i en familj som alltid läst mycket och har anammat stora delar därifrån. Började redan som ung samla på mig en massa böcker jag fick som presenter och det föll sig iom det naturligt att både följa med och läsa alla de populäraste ungdomsserierna som växla mellan att sträckläsa gamla klassiker.

 

Vad läser du helst?

Nostalgiskt sinnad som jag är brukar jag ofta falla för böcker som tangerar och utspelar sig i en sk ”svunnen tid” som ger en inblick i hur det var att leva på exempelvis 1920-, eller 60-talet. Ibland vill jag dra paraleller med samtiden och faschineras över hur aktuell en viss bok kan vara så mycket senare. Tycker också mycket om ’coming of age’-historier, ungdomlig dekadens och viss mån sådant jag själv kan relatera till på något plan. Jag gillar lite svåra men välskrivna relationsskildringar, och uppskattar en feministisk underton. Har dessutom en stor samling av diverse självbiografiska verk som jag gärna drömmer mig bort med och samlar på mig anekdoter från.

 

Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Läser fortfarande böcker i ett främst eskapistiskt syfte, men jag tror att den ändå förändrats pga av att jag inte alls läser lika mycket som i låt säga tidiga tonåren. Har lett till att jag är mer kinkig med vad jag läser idag. Har också helt enkelt ett lite annat perspektiv på böcker nu, kan bland annat läsa in en problematisk eller förvrängd syn på saker och ting, som jag för bara några år sedan såg som främst drömmiga och ”speciella” (ett exempel: Haruki Murakami och hans kvinnosyn). Funderar mycket på sånt här och kommer då på mig själv med att sporadiskt först fokusera på språk och sinnestämning före själva innehållet, och att bokens styrka kan ligga i så olika delområden. Märker också att jag mer medvetet nu söker mig till kvinnliga författare, och på samma gång försöker ha en öppnare attityd till nya genrer och råare, ofiltrerade berättelser. En stor del böcker är också mer eller mindre direkt kopplade till studier och allmännyttig inlärning.

 

Vad är den mest creddiga bok i din bokhylla? Och den minst?

Att svara på det är ju lika svårt som självklart. Tänker tolka credibiliteten som vad jag själv skulle bli positivt överraskad att se i någons bokhylla (läs: hos någon speciell en gått hem med) istället för the most obvious. Både Arthur Rimbauds- och Edith Södergrans samlade dikter.

Minst creddiga får väl bli en 4cm(!) tjock bok vars titel lyder ’Berömda kärlekspar’… Ett annat mer kufiskt alternativ är Jörn Donners Stockmann-historik från 1986. Vet inte ens var man ska börja, häpnade själv över detta. (Har gallrat bort en massa iom diverse flyttar och brist på utrymme, men allt både för pinsamt och pretto har sparats och packats ner… no regrets.)

 

Hur hittar du nya böcker att läsa?

I min familjs bokhyllor, på bibban, via vänner och min kjæreste som flitigt fyndar på antikvariat. Boktips som sprids via bloggar och artiklar. Ofta kan jag också nappa upp titlar/författare mer intertextuellt t.ex ur andra litterära verk och filmer. Skriver upp sånt blixtsnabbt på ”Anteckningar” i telefonen. Ett virrvarr av intryck helt enkelt.

 

Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Hehe! Måste erkänna att det händer. Om det är antingen olidligt spännande, tråkigt eller för tragiskt. Då kan jag ibland inte bärga mig. 

 

Nämn tre böcker som du tänker läsa 2017. 

Frånsett de böcker vi kommer att läsa med boklubben tänker jag ta mig an Chimanda Ngozi Adichies verk. Och äntligen läsa ut Johannes Ekholms ’Rakkaus niinku’. Sen har jag en bok som jag sparat på från 1939 som har en sån personligen tilltalande och fin titel som ’Marcellas malörer i Helsingfors’. Det känner jag att är en passlig bok att läsa på nån parkbänk senare i maj.

 

Vad är det bästa med bokklubben?

Att det motiverar att läsa mer i vardagen och att få spendera kvalitétstid med supergirls <3

Stolt över att både ha och att få vara med i ett så vettigt och roligt gäng.

 

Något extra fint bokklubbsminne? 

Har mera fragmentariska minnen av småsaker som man bondat över med alla sinsemellan och som byggt upp gemenskapen med fastän alla inte kände varann från förut. Måste ändå helt enkelt säga alla hysteriska skratt och intensiva bokrelaterade diskussioner som plötsligt kan gå in på mer banala och irrelevanta spår och att ingen bryr sig om det utan fortsätter minst lika intensivt.

Hanna Arhippainen
Publicerad 03.02.2017 kl. 15:32