Wreck your dreams

Dödsdalsdansösen av Ylva Perera är en av tre böcker som det i höstas grundade Vilda förlag hittills gett ut. Det är två berättelser som löper parallellt. I ett vårvintrigt Åbo har vi kompisduon Miranda och Amanda. De läser filosofi, dricker vin mitt i veckan och stannar kvar på dansgolvet tills klubben stänger. Tillsammans är de orkestersystrar, med målet att levat livet fullt ut. De ska aldrig fastna i en trist vardag ifall möjligheten finns att göra den lite extraordinär.

Långt ifrån studielivet i Åbo befinner sig dansösen Marta Becket och Ed, som kallar sig kritiker och författare trots att skrivprocessen går trögt. De kör genom Nevadaöknen på 70-talet, under en tillflykt från New York och stadens förutsägbara konstnärstillvaro. I Death Valley Junction, en nedgången by mitt i sanden hittar de det övergivna Amargosa Opera House, som Marta förälskar sig i och och gör till sitt. Tillsammans restaurerar Ed och Marta byggnaden och sen uppträder Marta med sina dansnummer. Då och då till en liten publik, oftast endast för väggarna. I årtionden uppträder hon, regelbundet fem gånger i veckan, oavsett ifall någon finns där för att se det eller inte. Dansen ska få finnas för dansens skull. Konsten ska få finnas för konstens. 

Ökensanden och dansen når även Miranda och Amanda, som en tisdagskväll när de knyter kompisarmband och dricker rödvin ur tekoppar (sådant gör orkestersystrar) råkar se en dokumentär om Operahuset och Marta Becket. Marthas kompromisslöshet gentemot sin konst och existens berör något hos flickorna, får dem att vilja höja på ribban för sitt orkestersysterskap ytterligare. Därifrån börjar ett händelseförlopp vars resultat når längre än någon av de inblandade tänkt sig och som tvingar både läsaren och romankaraktärerna att tänka en gång till. Vad har man för ansvar gentemot sig själv och sina medmänniskor? Hur långt kan man gå för sina drömmar?

Det är speciellt de delar som utspelar sig i öknen som fångar mig. Som om jag nästan kunde andas in lite sand ifall jag tog ett riktigt djupt andetag. Karaktärerna i Death Valley känns tredimensionella. Det finns något outtalade hos dem, en viss motsägelsefullhet, som om ambitionen aldrig var att komma dem helt under huden. Framförallt Marta förblir avlägsen, hon värjer sig till och med för berättarens allvetande blick. Distansen väcker nyfikenhet, men den intressantare karaktären blir ändå Ed. Han är långt ifrån lika hängiven och kompromisslös som Marta i sitt skapande, och just därför har han en förmåga att föra en diskussion om det på ett sätt Marta anser vara onödig. Det är de här ofullständiga karaktärernas samtal om konsten, om skapandet och dess villkor, som blir den bärande kraften i kanske hela romanen.

Mirandas och Amandas orkestersysterskap blir för mig den svagare länken i berättelsen. Det är inte nödvändigtvis på grund av att de delarna inte skulle hålla måttet, det gör de nog, utan snarare eftersom de befinner sig alldeles för nära min egen (studie)tillvaro. Identifikationsfaktorn är ofta hög, men även påfrestande. I karaktärerna finns något förutsägbart, som om jag redan från början kände dem och deras problem. Effekten blir att det känns lite uttjatat. Istället väntar jag på få åka tillbaka ut i öknen, och på att i framtiden få läsa mera böcker av Ylva Perera.

Kaneli Johansson
Publicerad 15.02.2017 kl. 15:18

Om ljudböcker

Jag har alltid varit dålig på att läsa böcker. Eller det beror på. Vissa böcker kan vara så medryckande att jag lätt har kunnat sitta och läsa i flera timmar utan att bli trött, men ofta får jag kämpa en del för att hålla mig koncentrerad när jag läser. Jag läser långsamt och ju längre bok desto svårare att koncentrera mig. Därför älskar jag korta kapitel, då tappar jag inte fokus lika lätt. När jag upptäckte ljudboksvärlden förändrades egentligen mitt förhållande till litteratur. Det blev mycket enklare för mig att ta till mig litteratur när jag kunde väva in läsningen i andra sysslor, som att  promenera, diska eller åka spårvagn.

Men det är inte alltid så lätt att lyssna på ljudböcker. Vissa böcker passar helt enkelt inte som ljudböcker, till exempel har jag försökt lyssna på Doktor Glas som ljudbok och det var ingen höjdare. Jag har också börjat lyssna på Utan personligt ansvar av Lena Andersson och det gillade jag inte heller. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som inte fungerar, men för att göra en bra ljudbok måste några viktiga bitar falla på plats. 

Något av det viktigaste är att ljudboken måste ha en passande berättarröst, gärna en ganska neutral röst som en inte stör sig på. Jag störde mig så ofantligt mycket på Martina Haags inläsning av hennes bok Det är något som inte stämmer, just för att jag inte gillar Martina Haags sätt att prata. Det gör att det blir svårare för lyssnaren att ta till sig innehållet om en börjar haka upp sig på uttal eller på rösten.

För att en ljudbok ska fungera enligt mig får språket inte vara för poetiskt. Enligt mig hade det varit ett totalt slöseri att lyssna på In transit, som har ett väldigt vackert och utsmyckat språk. (Läs den i stället!) Likaså Beckomberga av Sara Stridsberg - jag började lyssna på ljudboken men bestämde mig väldigt snabbt för att läsa boken i stället, då jag märkte att stilen inte kom till sin rätt i ljudboksformat. Det är helt enkelt för svårt att ta till sig metaforer och små detaljer i språket när en lyssnar på en ljudbok, eftersom att man inte är lika koncentrerad när en lyssnar som när en läser.

Men jag har lyssnat på några riktigt bra ljudböcker också. Här kommer några av dem.  

 

 photo 2017-02-11 11.53.29 1_zps5xu89g5r.jpg

 

Allt jag inte minns 

Den här boken läste jag faktiskt först som fysisk bok och fullkomligt älskade den. Fun fact: det här var den första bokklubbsboken för min del!

Sen hittade jag ljudboken på Storytel och började lyssna och WOW säger jag bara. Det är Jonas Hassen Khemiris bror Hamadi Khemiri som har läst in boken och hans olika röster är så bra och lyfter verkligen berättelsen. Det är då som ljudböcker blir extra bra - om läsaren har olika röster för karaktärerna.

Det var lite svårt att hänga med i berättarbytena men det vande jag mig snabbt vid.

 

Harry Potter 

Älskar Harry Potter och Stephen Frys inläsningar är helt magiska. Det är som att stiga in i Hogwarts och hänga med Harry, Ron och Hermione när du trycker på play. Olika röster för varje karaktär och otrolig inlevelse.

 

 photo 2017-02-11 11.53.26 1_zps8ykpudf1.jpg

 

Torka aldrig tårar utan handskar

En fantastisk trilogi av Jonas Gardell och här tror jag verkligen att berättelsen gynnas av att vara inläst av honom själv. Han har olika röster för karaktärerna och trots att stilen stundvis är poetisk och språket rikt på bilder fungerar det, eftersom Gardell sänker tempot betydligt och han gör en dramatisk och fin inläsning.

 

Astrid Lindgrens böcker

Alla Astrids inläsningar av hennes böcker är magiska. Hon måste ha historiens bästa berättarröst. Så mysig och vänlig och rolig. Mina favoriter är Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter.

 

Food pharmacy

Den här boken är kanske lite otippad. Jag har följt Food pharmacys blogg ett bra tag och jag är väldigt intresserad av hälsa, mat och välmående och den här boken förklarar hur tarmen fungerar och vad som gynnar en god tarmflora på ett väldigt enkelt och intressant sätt. Alla borde lyssna på den här boken (och dricka fler gröna smoothies!).

   photo 2017-02-11 11.53.27 1_zpsbzkwn0g9.jpg

 

Svinalängorna

Den här boken har jag läst både på finska och svenska och efter det har jag lyssnat på den. Den är så hemsk och jobbig att läsa men samtidigt så välskriven och vacker. Inläsningen är också mycket behaglig. Här är ett till exempel på att hitta en bra berättare - Sannamari Patjas har en finsk brytning, som passar bra till berättelsen.

 

Just nu lyssnar jag på De polyglotta älskarna som ljudbok och jag varvar det med att läsa den också, kan inte riktigt bestämma mig för vad jag gillar bäst. Efter det tänker jag lyssna på Glöm mig av Alex Schulman och Allt som blir kvar av Sandra Beijer (med Sandra Beijer!).

Har ni lyssnat på några bra ljudböcker? Tipsa oss! 

Malin Öhman
Publicerad 12.02.2017 kl. 17:00

Jag visste inte om jag ville fånga den, tänk om den skulle förvandlas till någonting annat.

Vänd om min längtan av Ann-luise Bertell

Sista boken jag läste under 2016 var Ann-Luise Bertells Vänd om min längtan. Romanen har beskrivits som en amerikaroman och tilldelades Svenska Yles litteraturpris 2016. Vänd om min lägtan är en roman med scener ur Maria Alinas liv. Hennes far dog i förtid och hennes mor gifte om sig. Hennes storebror Harald kämpar i många och kommer till sist iväg till Canada och skickar sen pengar så att Maria kan komma efter. 

Den handlar om döden, längtan och plikten till familjen. Om att lämna kvar den man älskar mest av allt. Om livet på landsbygden och vad det gör med människorna. Den handlar om Marias misstag och hur hon ser tillbaka på sitt liv när det är påväg att ta slut. 

Vänd om min längtan av Ann-luise Bertell

Vänd om min längtan av Ann-luise Bertell

Boken är skriven ur två perspektiv och i början hade jag svårt att förstå kopplingen. Vet inte om det är meningen eller om det är jag som hade svårt att komma in i berättelsen. Men ju längre jag läste desto mer tog den tag i mig. Även om jag inte kunde relatera till livet på gården så var det något som kändes bekant. Moderskänslorna kanske. 

Man märker att Ann-luise Bertell tidigare mest sysslat med poesi. Språket är vackert och poesin finns där i bakgruden, även om den är en roman. Ju längre jag kommer i den desto smärtsammare blir det och även om jag hela tiden forsätter läsa för att jag vill veta hur det slutar är det lite tungt. Den är så himla sorglig och jag önskar egentligen att alla ska hitta varandra och leva lyckliga i alla sina dar, men så blir det inte. Och det är kanske just det som gör den så bra. 

I början var jag helst säker på att den här boken inte är min cup of tea men när jag läst sista orden har jag en känsla som jag inga bok gett mig på länge, känslan av att den lämnat ett avtryck i mig. Hjärtskärande och fin är den. Skulle vilja ge den en femma men det är något i början som skaver, så den får 4,5 av 5. 

Jenna Vierinen
Publicerad 07.02.2017 kl. 13:03

Kaneli Johansson

Vem är du?

Kaneli, 23 år, born and raised i Helsingfors. Gillar att laga mat med kompisar, driva runt på internet och förfesta. Och läsa såklart. Pratar ofta ganska högt och när jag får chansen briljerar jag gärna med konstig onödig fakta jag samlar på mig lite som en hobby.

Annars studerar jag nordisk litteratur på Helsingfors universitet och bloggar på spicegirl.ratata.fi.

 

Varifrån kommer ditt intresse för litteratur?

Den kommer nog väldigt starkt hemifrån, speciellt från min pappa. Böcker har alltid tagit plats i mitt liv på ett väldigt självklart sätt, både fysiskt i bokhyllor och travar på nattduksbord, men även i samtal och samvaro. Det är svårt att veta när det började, för mig har det snarare alltid funnits.

 

Vad läser du helst?

Det allra häftigaste med litteratur enligt mig är när den lyckas få upp mina ögon för något jag tidigare inte tänkt på, när det vidgar min förståelse på världen helt enkelt. Jag försöker medvetet variera mitt läsande mycket, men något jag ständigt dras till är böcker skrivna av kvinnor, som behandlar teman som berör just dem. Gillar uppbruten kronologi och rum för egna tolkningar. Lägger dessutom väldigt mycket vikt vid språket och stämningen i berättandet. Högst olitterärt men oerhört viktigt är även att boken har fint omslag. Har gått så långt som att jag vägrat köpa böcker pga ful pärm, eller att min pappa fick be sin kollega som är grafiker att göra ett eget omslag till en bok jag verkligen ville läsa men inte hittade fin upplaga av. Eh ja lite knäppt ändå, men mest fint <3

 

Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Den har nog utvecklats organiskt, parallellt med mig som person. Med åren har jag nog blivit mer kritisk, kräsen och krävande när det kommer till vad jag läser. Jag nöjesläser mindre, och kan välja mina böcker mer baserat på ett, i brist på bättre uttryck, ”akademiskt intresse”. Som barn läste jag det mesta som sattes framför mig, nuförtiden går det mycket trögare för mig att läsa böcker jag inte har ett intresse för. Värdesätter ett kritiskt öga, men ibland kan jag sakna hur fördomsfritt jag tog mig an böcker tidigare.   

 

Vad är den mest creddiga bok i din bokhylla? Och den minst?

Tänkte först svara att jag inte har någon extra creddig bok i min bokhylla, men sen kom jag på att det kanske är precis tvärtom? Att jag typ bara har såna böcker jag själv anser är bra/coola/creddiga. Hehe liten litteratursnobb in the making.

Nä men ärligt, jag vill inte riktigt värdera mina böcker på det sättet. Jag kikade runt lite i min hylla och insåg att jag har rätt mycket klassiker i bokhyllan, men att värdera dem känns också svårt. Där finns liksom Hemingway och Kerouac och Thomas Mann och hela gänget, men att säga att det vore det mest creddiga tar emot. Där finns också Jane Austen och Märta Tikkanen och Edith Wharton och Kerstin Ekman och Marguerite Duras t ex. Vill själv tänka att dom är creddigare. Så jag kanske svarar att det jag tycker är det creddigaste med min bokhylla är att jag har så många kvinnliga klassiker? Eh är det ett fusksvar?

Min minst creddiga bok är typ det svåraste av alla dom här frågorna att svara på. Jag vet att det låter sjukt drygt men jag har ingen jätte ocreddig bok? Dock beror det inte på att jag bara läser högt värderade klassiker utan på att jag i princip bara lånade böcker på biblioteket tills jag flyttade hemifrån och insåg att jag ju ändå vill omringa mig själv med böcker. Sen dess har jag rätt medvetet valt vilka böcker jag köper och vilka jag nöjer mig med att låna. Men min lånehistorik på helmet.fi är däremot full med mörka hemligheter muhaha. Ifall ni är snälla kan jag skriva ett avslöjande inlägg om vilka böcker gömmer sig där en annan gång :)

 

Hur hittar du nya böcker att läsa?

Via vänner, bloggar, sociala medier, tidningar, poddar. Typ samma kanaler jag hittar information från överlag J sen brukar min pappa ge mig väldigt bra och överraskande böcker i present i tid och otid. Värdesätter dem extra mycket för oftast är det sånt jag aldrig själv skulle ha hittat.

Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Typ aldrig. Gjorde det ibland som yngre, men nuförtiden läser jag mest böcker där drivkraften kanske inte är storyn i sig, och då finns det typ ingen funktion att bläddra framåt?

 

Nämn tre böcker som du tänker läsa 2017. 

Just nu läser jag Drömfakulteten av Sara Stridsberg och Kulturmannen och andra texter av Ebba Witt-Brattström. En bok jag är väldigt sugen på att läsa i vår är Spleenish av Ulla Donner (som ju iofs är ett seriealbum men ändå). Sen gillar jag att ha mer tematiska mål med mitt läsande, så som att jag i vår vill läsa mer samtida finsk litteratur t ex.

 

Vad är det bästa med bokklubben?

Att umgås i ett kontext där böcker liksom är ett självklart samtalsämne som får ta plats. Vi pratar ju om väldigt mycket annat också (alltså vi pratar ju mest om annat än böcker hehe), men tycker det är fint att så många samtalsämnen utgår från böckerna och läsupplevelserna. Tack vare mina studier pratar jag ju mycket om böcker, men sällan ur ett personligt ”jag tyckte” perspektiv, så det uppskattar jag med bokklubben, att bara få tycka till, utan att måsta argumentera för det. Och sen gillar jag när vi tycker olika om böckerna vi läst!


Något extra fint bokklubbsminne?

Hehe paradoxalt nog typ när vi gjort annat än bara bokklubbat? Alltså t ex när vi haft picknick eller middagshäng eller dylikt. Och alla gånger som slutar i att vi faller ihop i små fnittriga högar.

Kaneli Johansson
Publicerad 05.02.2017 kl. 12:45

Saga Mannila

Vem är du?

Hejhej jag är Saga, 23 år från Helsingfors. Jag har en journalistutbildning i bagaget och studerar just nu kommunikation på magisternivå. Vissa dagar jobbar jag med nyheter, men mestadels av tiden sitter jag i en oergonomisk ställning och läser och skriver akademiska texter. Jag funderar också mycket på jämställdhet, provocerande medieinnehåll, mat- och miljöfrågor och har en förkärlek för att lära mig nya språk. Just nu lägger jag mycket tid på att hålla uppe en guldnivå i italienska på språkappen Duolingo. Gillar också att dricka obskyra mängder bubbel och anser att livet blir lite bättre med glitter, glass och sena sovmornar. Given power animal: sengångare.

 

Varifrån kommer ditt intresse för litteratur?

Hemifrån tror jag. Mina föräldrar har alltid uppmuntrat till läsning. För mig har det alltid varit viktigt att få uppleva böckernas värld på egenhand och jag minns hur jag tjatade på min mamma att hon skulle hjälpa mig med ABC-boken så att jag snabbare skulle lära mig läsa själv. Jag har också alltid känt mig hemma på bibliotek och redan i tidig ålder blev jag stammis. Lånar än i dag i genomsnitt minst en bok i veckan. Det måste alltid finnas ett bibliotek på gångavstånd till mitt hem.

 

Vad läser du helst?

Jag läser gärna sådant som överraskar, känns och som fängslar med sitt språk. Mest skönlitteratur, gärna med feministisk touch, och periodvis blir det mer biografier och reportageböcker. Deckare läser jag typ aldrig och science fiction och fantasy känner jag sällan mig hemma i. Läser absolut helst tryckta böcker med vackra omslag.

 

Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

När jag var yngre slukade jag så gott som lite av varje och buffetmentaliteten följer med mig i mina bokval än i dag. Förr läste jag mer klassiker, medan jag i dag kan känna en viss tveksamhet till DE STORA LITTERÄRAVERKEN och det manliga författargeniet. Det är ändå lätt att lura mig att läsa lite vad som helst, tar American Sniper som exempel på en bok som jag aldrig tänkte att jag skulle läsa, men som jag sedan ändå läste och provocerades av via bokklubben. För mig handlar läsning mycket om att bredda perspektivet och lära sig något nytt.

 

Vad är den mest creddiga bok i din bokhylla? Och den minst?

Svår fråga eftersom det finns många definitioner på creddiga böcker. Äger få ”svåra klassiker” och mest nyare böcker. Kanske Hemingways Och Solen Har Sin Gång platsar här? Eller fjolårets hajpade Rakkaus niinku. Åtminstone har min pojkvän placerat den i en skild hylla bredvid hans böcker och tidningar om grafisk design. Min minst creddiga bok är säkert Hungerspelen-trilogin som jag dock lånat delar av till någon (minns inte vem) och bara har sista delen kvar i bokhyllan.

 

Hur hittar du nya böcker att läsa?

Via poddar, bloggar, recensioner och tips från vänner. Har alltid en hög olästa böcker på nattduksbordet och fler i min biblioteksapp.

 

Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Jag bläddrar ofta fram för att se hur många sidor som är kvar av en bok, men brukar sällan faktiskt smygläsa på slutet. Är en ganska rastlös och slarvig läsare ibland och tycker att det är helt okej att hoppa lite fram och tillbaka i handlingen.

 

Nämn tre böcker som du tänker läsa 2017.

Jag försöker se till att inte bara läsa böcker på svenska och att varva in mer finska och engelska böcker i mixen. Just nu läser jag parallellt Laura Palmers dagbok (på finska), De polyglotta älskarna (på svenska) och Girl in a band (på engelska). Mitt mål är att läsa 50 böcker i år, ska hålla er uppdaterade om hur det går.

 

Vad är det bästa med bokklubben?

Samvaron! Att utbyta tankar och diskutera böcker och läsning tillsammans. Bokklubben motiverar också till att läsa mer varierat. Jag känner ofta att jag vill dela min läsupplevelse och då är det ju hundra gånger roligare att prata med kloka och fantastiska personer som också läst samma sak. Det fina med vår bokklubb är också att vi på samma gång svetsats till ett kompisgäng som trivs väldigt bra med varandra. Älskar allt med bokklubben <3.

 

Något extra fint bokklubbsminne?

Åh det finns många! Känns alltid upplyftande och roligt att träffas med bokklubben. Det hela slutar oftast i hysteriska skrattanfall och vi verkar agera i enlighet med mottot: ingen bokträff utan lite ofarligt skvaller. Ibland blir det inte så mycket bokdiskussion utan mer umgänge, men det är lika bra det!

Mitt Instagramkonto hittar ni här.

Saga Mannila
Publicerad 04.02.2017 kl. 15:01

Hanna Arhippainen

Vem är du?

Jag heter Hanna är född 1993 i Helsingfors. Har ett passionerat förhållande till konst och populärkultur. Gillar vardagslyx, att gå på bio, skärgården, svira runt på vernissager, diskutera om livet & erotiken och att umgås med mina vänner. Trivs som bäst i festliga och mysiga kontext.

För tillfället jobbar jag som servitris och hoppas på att så småningom hitta tillbaka till studierna igen. På sidan om det sitter jag i styrelsen för tidskriften Astra och pysslar med små egna projekt. Har tidigare studerat konstvet och genus samt tagit kurser i estetik och filmhistoria.

 

Varifrån kommer ditt intresse för litteratur?

Har vuxit upp i en familj som alltid läst mycket och har anammat stora delar därifrån. Började redan som ung samla på mig en massa böcker jag fick som presenter och det föll sig iom det naturligt att både följa med och läsa alla de populäraste ungdomsserierna som växla mellan att sträckläsa gamla klassiker.

 

Vad läser du helst?

Nostalgiskt sinnad som jag är brukar jag ofta falla för böcker som tangerar och utspelar sig i en sk ”svunnen tid” som ger en inblick i hur det var att leva på exempelvis 1920-, eller 60-talet. Ibland vill jag dra paraleller med samtiden och faschineras över hur aktuell en viss bok kan vara så mycket senare. Tycker också mycket om ’coming of age’-historier, ungdomlig dekadens och viss mån sådant jag själv kan relatera till på något plan. Jag gillar lite svåra men välskrivna relationsskildringar, och uppskattar en feministisk underton. Har dessutom en stor samling av diverse självbiografiska verk som jag gärna drömmer mig bort med och samlar på mig anekdoter från.

 

Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Läser fortfarande böcker i ett främst eskapistiskt syfte, men jag tror att den ändå förändrats pga av att jag inte alls läser lika mycket som i låt säga tidiga tonåren. Har lett till att jag är mer kinkig med vad jag läser idag. Har också helt enkelt ett lite annat perspektiv på böcker nu, kan bland annat läsa in en problematisk eller förvrängd syn på saker och ting, som jag för bara några år sedan såg som främst drömmiga och ”speciella” (ett exempel: Haruki Murakami och hans kvinnosyn). Funderar mycket på sånt här och kommer då på mig själv med att sporadiskt först fokusera på språk och sinnestämning före själva innehållet, och att bokens styrka kan ligga i så olika delområden. Märker också att jag mer medvetet nu söker mig till kvinnliga författare, och på samma gång försöker ha en öppnare attityd till nya genrer och råare, ofiltrerade berättelser. En stor del böcker är också mer eller mindre direkt kopplade till studier och allmännyttig inlärning.

 

Vad är den mest creddiga bok i din bokhylla? Och den minst?

Att svara på det är ju lika svårt som självklart. Tänker tolka credibiliteten som vad jag själv skulle bli positivt överraskad att se i någons bokhylla (läs: hos någon speciell en gått hem med) istället för the most obvious. Både Arthur Rimbauds- och Edith Södergrans samlade dikter.

Minst creddiga får väl bli en 4cm(!) tjock bok vars titel lyder ’Berömda kärlekspar’… Ett annat mer kufiskt alternativ är Jörn Donners Stockmann-historik från 1986. Vet inte ens var man ska börja, häpnade själv över detta. (Har gallrat bort en massa iom diverse flyttar och brist på utrymme, men allt både för pinsamt och pretto har sparats och packats ner… no regrets.)

 

Hur hittar du nya böcker att läsa?

I min familjs bokhyllor, på bibban, via vänner och min kjæreste som flitigt fyndar på antikvariat. Boktips som sprids via bloggar och artiklar. Ofta kan jag också nappa upp titlar/författare mer intertextuellt t.ex ur andra litterära verk och filmer. Skriver upp sånt blixtsnabbt på ”Anteckningar” i telefonen. Ett virrvarr av intryck helt enkelt.

 

Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Hehe! Måste erkänna att det händer. Om det är antingen olidligt spännande, tråkigt eller för tragiskt. Då kan jag ibland inte bärga mig. 

 

Nämn tre böcker som du tänker läsa 2017. 

Frånsett de böcker vi kommer att läsa med boklubben tänker jag ta mig an Chimanda Ngozi Adichies verk. Och äntligen läsa ut Johannes Ekholms ’Rakkaus niinku’. Sen har jag en bok som jag sparat på från 1939 som har en sån personligen tilltalande och fin titel som ’Marcellas malörer i Helsingfors’. Det känner jag att är en passlig bok att läsa på nån parkbänk senare i maj.

 

Vad är det bästa med bokklubben?

Att det motiverar att läsa mer i vardagen och att få spendera kvalitétstid med supergirls <3

Stolt över att både ha och att få vara med i ett så vettigt och roligt gäng.

 

Något extra fint bokklubbsminne? 

Har mera fragmentariska minnen av småsaker som man bondat över med alla sinsemellan och som byggt upp gemenskapen med fastän alla inte kände varann från förut. Måste ändå helt enkelt säga alla hysteriska skratt och intensiva bokrelaterade diskussioner som plötsligt kan gå in på mer banala och irrelevanta spår och att ingen bryr sig om det utan fortsätter minst lika intensivt.

Hanna Arhippainen
Publicerad 03.02.2017 kl. 15:32

Malin Öhman

 photo P1250265 kopia_zps7rkbpjum.jpg

Vem är du?

Jag är 23 år gammal och bor i Helsingfors sedan 2012. Jag är uppvuxen i Österbotten, närmare bestämt i Vörå, och flyttade därifrån för att studera journalistik. Journalistik var sist och slutligen inte så roligt att studera som jag trott, och biämnet nordisk litteratur känns mer som mitt huvudämne nuförtiden. Jag jobbar på Hufvudstadsbladet som layoutjournalist och när jag inte jobbar eller skriver på slutarbetet läser jag. Eller okej jag ser på serier mycket mer än läser tyvärr men det jobbar jag på att förändra. Gillar också matlagning, långa kaffedejter, biobesök, att spela piano och att skriva. Bloggar gör jag också, på bloggen Färgklickar.

 

Varifrån kommer ditt intresse för litteratur?

När jag var liten ääälskade jag att få böcker lästa för mig. Har alltid gillat ljudböcker och att liksom få bygga upp bilder och världar i fantasin. Ingen i min familj har egentligen varit intresserade av litteratur så jag vet faktiskt inte varifrån intresset kommer. Kanske var det i gymnasiet på modersmålstimmarna som intresset väcktes, då Barbara så entusiastiskt berättade om litteratur. Minns att jag blev helt hänförd och älskade att ha bokdiskussioner och analysera sönder böcker.

 

Vad läser du helst?

Det mesta. Allt från Harry Potter till Hjalmar Söderberg. Gillar klassiker och har en lång lista på böcker jag borde läsa men hittar inte riktigt tiden. Harry Potter är förresten det enda i fantasyväg jag gillar, deckare har jag också svårt att fastna för. Ett stort plus är om böcker har läsvänlig layout, korta kapitel och snyggt omslag. 

 

Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Som tonåring slukade jag Twilightböckerna och läste dem flera gånger om. I dag är det kanske lite högre kvalitet på det jag läser.

 

Vad är den mest creddiga bok i din bokhylla? Och den minst?

Oj svår fråga. *Söker fram den mest svåra boken jag hittar i hyllan* … Röda rummet av August Strindberg. Jag har ännu inte läst ut den men tänker att det är en bok en måste läsa om en är litteraturstudent, dock är jag så ofantligt irriterad på Strindberg så jag har egentligen ingen lust att lägga min tid på honom. Den minst creddiga är nog Twilight som är sliten i hörnen och fullklottrad av hjärtan på ca en tredjedel av sidorna. 

 

Hur hittar du nya böcker att läsa?

Via bloggar och recensioner och tips från vänner.

 

Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Aldrig! Den ultimata synden om du frågar mig.

 

Nämn tre böcker som du tänker läsa 2017.

2017 har jag lovat mig att läsa ut böcker som har lämnat på hälft, så jag ska till exempel läsa Den allvarsamma leken och Bildhuggarens dotter. Och så nästa bokklubbsbok förstås, De polyglotta älskarna. Överlag vill jag läsa mer och lyssna på ännu fler ljudböcker. Har lyxen att ha tillgång till en prenumeration på Storytel och det borde jag absolut utnyttja mer än på nätterna när jag inte kan sova. 

 

Vad är det bästa med bokklubben?

Gemenskap! Alltså kan inte beskriva känslan efter en bokklubbsträff. Så pirrig och upplyft och inspirerad av de här smarta och roliga tjejerna. Det är också en skön känsla att få diskutera vad en har läst och alla tankar en haft under läsningen. Efteråt känns det som att en är redo att lämna boken bakom sig och samtidigt är jag peppad att börja på en ny. 

 

Något extra fint bokklubbsminne?

Finns så många <3 Men de två senaste träffarna har varit så roliga. När vi har så mycket att säga att alla pratar i mun på varandra och nästan skriker för att vi blir så hetsiga. Till slut flyter diskussionen oftast ut i annat prat och det slutar med att magarna värker och jag torkar skrattårar från kinderna.

Min blogg hittar ni här och min instagram här.

Malin Öhman
Publicerad 02.02.2017 kl. 11:27

Jenna Vierinen

 photo jenna1_zpsqnttjnon.jpg

Vem är du?

Jenna heter jag, 23 år och bor i Esbo. Första 18 åren av mitt liv bodde jag i Malax, Österbotten och efter det har jag hunnit bo en sväng i Åbo och några år i Helsingfors. Jag studerar till kulturproducent annars, men just nu är jag vårdledig med min lilla bebe Agnes som blir ett i april. Vid sidan av vårdledigheten jobbar jag som evenemangsansvarig på Ratata, bloggar på jenna.ratata.fi och mamabitesback.blogg.hbl.fi och skriver lite. Jag gillar böcker (suprise, suprise), tv-serier, hänga på stan, dricka bubbel och baka. 

 

Varifrån kommer ditt intresse för litteratur?

Vet inte riktigt. Mamma har alltid uppmuntrar läsning och när jag var liten prenumererade jag på barnens bokklubb (alltså att de kom hem böcker några gånger i året), älskade det. Sen blev jag väl tonåring och allmänt kaxig och tyckte att läsa böcker var jätte lame, men i gymnasiet kom intresset tillbaka och jag började läsa allt mer. Det gick så långt att jag till och med började studera litteraturvetenskap (vilket jag sen bytte ut mot det jag nu studerar). 

 

Vad läser du helst?

Har ingen favorit genre, läser lite allt möjligt. Har läst en hel del deckare i mina dagar, Harry Potter triljontals gånger och en och annan klassiker. Just nu är jag inne på historiska romaner och böcker med feminstisk vinkling. Förra årets bästa bok var Porjekt Ines av Anna Lindholm och den beskriver min smak atm ganska mycket. 

 

Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Förändrats är lite fel ord, uvecklats passar bättre. Ett tag var jag helt nere på deckare, men nu har jag tröttnat lite. Mest för att de är alla ganska lika, vilket göra att de blir lite förutsägbara. Men nu som då snubblar jag över riktigt välskriva och då slår mitt deckarhjärta lite extra. 

 

Vad är den mest creddiga bok i din bokhylla? Och den minst?

Finns ett gäng klassiker från min litteraturstuderartid där. Vilken som är creddigast vet jag inte, kanske min serie med August Strindbergs mästerverk som jag ärvt av killens mormor. Minst creddiga är säkert typ En shopaholics bekännelser. Lite allergisk mot chick-lit.

 

Hur hittar du nya böcker att läsa?

Sociala medier, bloggar, vänner, media. Överallt ifrån.

 

Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Väldigt väldigt sällan. Har hänt någon enstaka gång men gillar det inte alls. Förstör liksom hela grejen med böcker tycker jag.

 

Nämn tre böcker som du tänker läsa 2017.

Naondel av Maria Turtschaninoff som jag fick till födelsedagspresent har väntat en bra tag men snart ska jag ta tag i den. Sen skulle jag också gärna läsa Claes Anderssons Stilla dagar i Mejlans och Bulveraden och andra texter av Tove Jansson

 

Vad är det bästa med bokklubben?

Tjejerna. Att jag fått lära känna dessa ljuvliga människor och har en anledning att få träffas regelbundet. 

 

Något extra fint bokklubbsminne?

Sista bokklubbsträffen som jag var med på före Agnes kom. Vi hade så himla roligt, pratade i mun på varandra, avslutade varandras meningar och låg raklång i skrattattacker. I och för sig ser de flesta av våra träffar ut så, men just den här har etsat sig fast i minnet av någon oklar anledning. 

Min blogg hittar ni här och min instagram här.

Jenna Vierinen
Publicerad 01.02.2017 kl. 07:43

Århundradets bokklubb

 photo grupp1_zpsikp0l87l.jpg

Det är vi som är Århundradets bokklubb. I snart två år har vi träffats på caféer, barer, i parker och hemma hos varandra. Vi har druckit vin, bondat och framför allt pratat om böcker. Vi är ett gäng med ett stort gemensamt intresse: litteratur. 

I den här bloggen kommer vi att skriva om böcker vi läser, har läst och tänker läsa. Och en och annan anekdot från våra träffar blir det så klart också. 

Vi kickar igång bloggen med en presentationsrunda. Under de kommande dagarna kommer vi att publicera presentationsinlägg så att ni får lära känna oss bättre. 

Glöm inte att följa oss på Instagram

Århundradets Bokklubb
Publicerad 31.01.2017 kl. 08:16
 photo gruppkvadratsvartvit_zpsvif902cm.jpg

Prose before bros

Århundradets bokklubb består av ett gäng som gillar böcker, feminism och skrivande. Här kommer det dyka upp inlägg om sådant som vi läser, vill läsa och har läst.

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb(a)gmail.com

 photo malinny_zpsctfytb5q.jpg

 photo jenna3_zpsnlr8h1mj.jpg

 photo kanelikv1_zpsecsbkqt4.jpg

 photo saga2_zpsp7qdxsrf.jpg

 photo hanna1_zps7kx53lfh.jpg