Tonårskänslor, januarimörker och klassperspektiv

bokträff januari

bokträff januari

I januari träffades vi för att prata om de två senaste böckerna vi läst, Rupi Kaurs Milk and Honey och Adrian Pereras White Monkey. Vi hade inte träffats på ett tag och alla hade haft en ganska dålig dag, men efter lite existensiell ångest och ältande kändes allt lite bättre igen. Det är en av det bästa sakerna med bokklubben, att vi på samma gång som vi träffas och pratar böcker, får en terapisession på samma gång. 

bokträff januari

bokträff januari

Vi hade ju valt att läsa poesi den här gången. Milk and Honey skrev Malin redan om och det fick ett eget inlägg, som ni kan läsa här, och White Monkey. Detta är Pereras debut och den har hyllats i så gott som alla sammanhang. Den vann till och med Svenska Yles litteraturpris 2017. Och visst är den bra. Adrian Perera vet hur man använder ord och det är svårt att bedömma något som baserar sig på uppelvelser som en vit priviligerad person inte kan föreställa sig. Den politiska dikten är träffsäker och berörande, men vi upplevde ändå att det sakandes något. 

Våra diskussioner ledde snabbt in på hur svårt det är för oss att kritisera saker i boken. Även om vi inte på något sätt vill kritisera innehållet, utan kände mer att vi saknade ett djup i texterna, så blev det lite som att gå på nålar. Vi är alla vita priviligerade medelklasskvinnor med (nästan) alla en högskole/universitetsutbildning och har inte på något sätt rätt ha åsikter om händelser i boken. Att analysera och recensera i sådana här sammanhang är knepigt. Så ja, vad tyckte vi? Bra men lite platt. Vi saknade analys och djup. 

★★ Århundradets bokklubb ger White Monkey 3 av 5 i betyg. ★★

Jenna Vierinen
Publicerad 13.02.2018 kl. 14:05

Livet & livet

Åj nu har det visst varit tyst här inne. Whoopsie så går det när det plötsligt är mitten av oktober och vardagen rullar på för fullt. Men även om bloggen fått eka tom har vi hunnit ses, både för att bokklubba, fira födelsedagar och smida än så länge hemliga planer.

På måndagen för ett par veckor sedan samlades vi hos Malin för att prata om månadens bokklubbsbok, det vill säga Livet av Åsa Moberg. Jättemycket pratade vi tyvärr inte om den, eftersom livet kommit emellan lite (pun intended), böcker hamnat på villovägar till Skövde (den anekdoten ska ni få höra en annan dag ...) och ingen därför hunnit läsa klart. Men det är okej, så går det ibland. I stället skålade vi för Jenna som fyllde år just den dagen, åt paj som Malin bakat och planerade stodåd bland annat. Det ska ni också få höra om så småningom.

Och kolla in här i början av nästa vecka, då tipsar vi om vad vi ser mest framemot på bokmässan i Helsingfors!!

Århundradets bokklubb
Publicerad 17.10.2017 kl. 21:46

Bokklubbshösten är igång

Onsdag

Bokklubben har återvänt från sin sommardvala och fick till stånd första träffen sen maj (!) i måndags. Vi har varit utspridda hela sommaren och att styra ihop en träff har gått sådär, men till slut! Boken som vi skulle läsa under sommaren var Ett liv för lite av Kristofer Ahlström. Hälften av bokklubben hade inte ens kommit igenom boken (hehe) så det blev inte så mycket om just den boken. Däremot pratade vi istället om böcker vi läst i sommar, och gick igenom vad som hänt sen sist. Perus med andra ord. 

Nu är vi dock igång igen, och har till och med gjort upp en liten plan för att vi ska bli lite mera regelbundna i vårt bokklubbande. Bokat in träffar för två månader framåt, och bestämt böcker i förväg. Den som vi ska läser till nästa träff är Åsa Mobergs Livet. Väldigt väldigt spännande. 

Men för att inte bara kicka igång bokklubbshösten utan också bloggen, tänkte vi tillsammans passa på och svara på Hietanen & Henriksons läsa lista som de postade nu när första avsnittet av säsong två av deras podd kom ut idag (JEE!). 

 

1. Vår nästa bokklubbsbok Livet av Åsa Moberg, Själarnas ö av Johanna Holmström som verkar vara både viktig och välskriven, och så höstens finlandssvenska snackis Den svavelgula himlen av Kjell Westö som bokklubben ska tackla senare i höst. Och inte att förglömma den nyutkomna, men redan så hyllade White Monkey av Adrian Perera.

2. Projekt Ines (kommer älta den i all evighet men det är såå bra), We Should All Be Feminists såklart, lite i samma spår som den föregående men Bad Feminist av Roxane Gay, Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma på grund av att den är den mest facinerande boken någonsin och till sist Meningen med hela skiten av Nina Åkestam som är århundradets bästa självhjälpsbok. 

3.  Är allt som oftast skrivna av kvinnor.

4. Tove Janssons Muminböcker på grund av sympatisk, snäll och trygg stämning, Harry Potter serien på grund av att helt egen värld att gå in i. Och förstås klassisk Jane Austen-romantik och Bodil Malmstens underbara dikter. Starkt, sårbart, vemodigt och vettigt men alltid invävt med humor och mycket k-ä-n-s-l-a.

5. Stay tuned till december då vi publicerar ett mastodont julklappsinlägg som hjälper dig på traven när du står mitt i julrushen och svettas.

6. Malin har läst Frida och Frida av Emma Juslin fem gånger och den är fortfarande lika tilltalande som första gången. Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga måste läsas minst en gång per år och alla som vi nämnde som tröstar kan en också läsa tusen gånger om. 

Jenna Vierinen
Publicerad 12.09.2017 kl. 08:21

Bokklubben och Bildhuggarens dotter

För en vecka sen samlades bokklubben (minus Malin :( ) hos Jenna för att prata om Tove Janssons självbiografiska novellsamling Bildhuggarens dotter. Vår vana troget hade vi dukat upp snacks (chips, dipp, mango, morötter, RÖDVINSBUBBEL) att avnjuta. Innan vi kunde djupdyka in i boken måste vi dessutom inspektera alla nya trick som Agnes lärt sig (till exempel att gå!). Bedårande person.

I boken fäste vi oss mest i berättarperspektivet, alltså flickans blick på sin omvärld. Barnets synvinkel kombineras med de vuxnas handlingar och läsaren kan mellan raderna få ta del av bådas världar. Vi diskuterade även hur konstnärsföräldrarna skildras, speciellt med tanke på deras respektive kön. Pappan glorifieras som den stora konstnären vars arbetsro inte får störas, medan mammans illustrationsarbete är någon som måste skötas om nätterna, när dagens andra sysslor redan är avklarade. Det är en struktur vi sett tidigare, och vi drog direkt paralleller till exempel till Märta Tikkanen som fick skriva under nätterna, eftersom hon om dagarna måste ta hand om barnen och hemmet så att maken Henrik skulle ha tid för sitt skrivande. Problematiskt to say the least ...

Samtidigt konstaterade vi alla att det var skönt att under läsningen uttryckligen ha barnets perspektiv på det här, eftersom det också gav en liten andningspaus för läsarens samhällskritiska blick. Både barnet och läsaren ser det uppenbart orättvisa i den här strukturen, men just för stunden finns det ingenting att göra annat än konstatera att världen är såhär. Det är först när barnet vuxit upp och boken tagit slut som vi kan börja nedmontera de patriarkala samhällsstrukturerna, tills dess kan vi bara läsa vidare.

När vi tröttnat på det dumma patriarkatet och chipsen dessutom tagit slut (och vi gått och köpt mera …) satte vi oss i stället i soffan för att spela Under klockan, min all time favoritfrågesport. Ni kanske undrar vilken historisk händelse ägde rum vid hörnet av Alexandersgatan och Mikaelsgatan den 5 oktober 1951? Vi i bokklubben vet numera svaret.  

Kaneli Johansson
Publicerad 10.05.2017 kl. 12:00

Boksnack, rotsakschips och rödvinsbubbel i Rödbergen

 

I onsdags träffades bokklubben (minus Hanna som var sjuk) i Malins och Olivers nya och fina hem och jag och Kaneli tog genast över kommandot i köket. Hon mixade marinad till oliverna och jag skalade och skar överdrivet många morötter.

Sedan kom Jenna med rödvinsbubbel (!) och efter en runda i lägenheten satt vi oss bekvämt i soffan i vardagsrummet framför ett soffbord fyllt med böcker, vin och snacks. Förstås hade vi också matchat dryck med bokpärm. Den här gången hade vi läst Lina Wolffs De polyglotta älskarna.

Till traditionen för Århundradets bokklubb hör att varje bokträff inleds med en liten runda där alla får säga något om boken, men före det brukar vi avhandla annat viktigt, denna gång spirit animals (kolla ditt personlighetsdjur här).

När vi äntligen började tala om boken var alla överens om att det var svårt att entydigt tycka om eller ogilla den.

Jenna: Jag var ganska skeptisk i början, men älskade den sedan! Styrkan i boken tycker jag ligger i att Lina Wolff är bra på att sätta ord på känslor. Historien är också skickligt uppbyggd i tre delar med ett manuskript som förenar handlingen.

De polyglotta älskarna innehåller tre sammanlänkade berättelser med tre olika berättarröster. Den första delen handlar om Ellinor som träffar litteraturkritikern Calisto, i andra delen möter vi författaren Max Lamas som skrivit ett manuskript med samma titel som boken och i den tredje delen följer vi med adelns förfall i Italien genom ättlingen Lucrezia. Manuskriptet är med i alla delar och därmed den gemensamma faktorn i alla tre historier.

Bland det första som vi behövde prata av oss var de olika karaktärerna som är lite udda och gåtfulla och deras relationer. Det är relationen mellan en man och en kvinna som tydligast står i fokus och karaktärerna är komplexa och drivs av mångtydiga begär. Klassbakgrund och kulturellt kapital syns också i karaktärsbeskrivningarna.

Malin: Ellinor beskrivs bland annat som en person som inte läser. Hur ser ens en sådan person ut?

Kaneli: Fast det är ju först i slutet vi får veta hur Ellinor ser ut, det reagerade jag på. Men hon beskrivs ju med attribut som brukar passa stereotypin på folk om inte läser. Hon pratar mycket om att hon gillar att slåss till exempel, att det är hennes sätt att få kontakt med människor. Jag tyckte det var svårt att gilla henne. Och Max Lamas som den andra delen handlar om är exakt som de kulturmän vi pratar om på en kurs jag går nu som handlar om Kulturmannen. Jag glömde stundvis att det var en kvinna som skrivit boken för alla karaktärer, särskilt Max är så vidriga. Vilken äcklig gubbe liksom.

Malin: Max är så vidrig, men på något sätt ändå trovärdig. Jag menar allt från hans linnekläder och sandaler till hans syn på kvinnor, allt i honom är vidrigt.

Saga: Men varför skulle inte en kvinna få skriva så? Jag tycker det är befriande att alla karaktärer är osympatiska och lite hemska.

Malin: Man ska liksom inte fastna för en karaktär, lite som i HBO-serien Girls.

Vi talade också en del om bokens flerspråkighet. Spanska och italienska meningar förekommer här och där och i den andra delen befinner sig Max ofta i World Trade Center-byggnaden som kan tänkas symbolisera ett internationellt sammanhang och sista delen utspelar sig i Italien.

Kaneli: Det råder också polyfoni i boken, det vill säga att förutom att det finns komplexitet är det också tydligt olika röster som talar.

Jenna: I boken fanns några svåra namn, till exempel Lucrezia. Hur ska det ens uttalas? Och sedan Calisto som Ellinor först tror att är samma som glassen Calippo.

Kaneli: Jag identifierade mig med Lucrezia och adelslivet helt klart.

Vi alla var överens om att Kaneli varit adelsperson i sitt tidigare liv, själv identifierar hon sig exempelvis med Lady Mary Crawley i tv-serien Downtown Abbey.

Slutligen var vi också överens om att boken inte var jämnbra. I början tyckte vi bland annat att boken var otrovärdig, till exempel då Ellinor bränner upp manuset och det inte finns en kopia av den någonstans. Men när man läst de andra delarna förstår man bättre varför manuset är så heligt och viktigt. Boken lämpar sig för djupare analyser för den har många nivåer och handlar på många olika sätt om klass, pengar, makt, begär och kärleksrelationer.

Det är definitivt en bok som bokklubben kan rekommendera och den fick 4 poäng av 5 möjliga av alla. Till näst ska vi läsa Bildhuggarens dotter av Tove Jansson.

Så här skrev Jenna på sin blogg om bokträffen och här är också Malins version.

Saga Mannila
Publicerad 24.03.2017 kl. 21:00

 photo gruppkvadratsvartvit_zpsvif902cm.jpg

Prose before bros

Århundradets bokklubb består av ett gäng som gillar böcker, feminism och skrivande. Här kommer det dyka upp inlägg om sådant som vi läser, vill läsa och har läst.

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb@gmail.com

Följ @århundradetsbokklubb på Instagram för mer bokpepp!

 photo malinny_zpsctfytb5q.jpg

 photo jenna3_zpsnlr8h1mj.jpg

 photo kanelikv1_zpsecsbkqt4.jpg

 photo saga2_zpsp7qdxsrf.jpg

 photo hanna1_zps7kx53lfh.jpg