Hanna Arhippainen

03.02.2017 kl. 15:32

Vem är du?

Jag heter Hanna är född 1993 i Helsingfors. Har ett passionerat förhållande till konst och populärkultur. Gillar vardagslyx, att gå på bio, skärgården, svira runt på vernissager, diskutera om livet & erotiken och att umgås med mina vänner. Trivs som bäst i festliga och mysiga kontext.

För tillfället jobbar jag som servitris och hoppas på att så småningom hitta tillbaka till studierna igen. På sidan om det sitter jag i styrelsen för tidskriften Astra och pysslar med små egna projekt. Har tidigare studerat konstvet och genus samt tagit kurser i estetik och filmhistoria.

 

Varifrån kommer ditt intresse för litteratur?

Har vuxit upp i en familj som alltid läst mycket och har anammat stora delar därifrån. Började redan som ung samla på mig en massa böcker jag fick som presenter och det föll sig iom det naturligt att både följa med och läsa alla de populäraste ungdomsserierna som växla mellan att sträckläsa gamla klassiker.

 

Vad läser du helst?

Nostalgiskt sinnad som jag är brukar jag ofta falla för böcker som tangerar och utspelar sig i en sk ”svunnen tid” som ger en inblick i hur det var att leva på exempelvis 1920-, eller 60-talet. Ibland vill jag dra paraleller med samtiden och faschineras över hur aktuell en viss bok kan vara så mycket senare. Tycker också mycket om ’coming of age’-historier, ungdomlig dekadens och viss mån sådant jag själv kan relatera till på något plan. Jag gillar lite svåra men välskrivna relationsskildringar, och uppskattar en feministisk underton. Har dessutom en stor samling av diverse självbiografiska verk som jag gärna drömmer mig bort med och samlar på mig anekdoter från.

 

Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Läser fortfarande böcker i ett främst eskapistiskt syfte, men jag tror att den ändå förändrats pga av att jag inte alls läser lika mycket som i låt säga tidiga tonåren. Har lett till att jag är mer kinkig med vad jag läser idag. Har också helt enkelt ett lite annat perspektiv på böcker nu, kan bland annat läsa in en problematisk eller förvrängd syn på saker och ting, som jag för bara några år sedan såg som främst drömmiga och ”speciella” (ett exempel: Haruki Murakami och hans kvinnosyn). Funderar mycket på sånt här och kommer då på mig själv med att sporadiskt först fokusera på språk och sinnestämning före själva innehållet, och att bokens styrka kan ligga i så olika delområden. Märker också att jag mer medvetet nu söker mig till kvinnliga författare, och på samma gång försöker ha en öppnare attityd till nya genrer och råare, ofiltrerade berättelser. En stor del böcker är också mer eller mindre direkt kopplade till studier och allmännyttig inlärning.

 

Vad är den mest creddiga bok i din bokhylla? Och den minst?

Att svara på det är ju lika svårt som självklart. Tänker tolka credibiliteten som vad jag själv skulle bli positivt överraskad att se i någons bokhylla (läs: hos någon speciell en gått hem med) istället för the most obvious. Både Arthur Rimbauds- och Edith Södergrans samlade dikter.

Minst creddiga får väl bli en 4cm(!) tjock bok vars titel lyder ’Berömda kärlekspar’… Ett annat mer kufiskt alternativ är Jörn Donners Stockmann-historik från 1986. Vet inte ens var man ska börja, häpnade själv över detta. (Har gallrat bort en massa iom diverse flyttar och brist på utrymme, men allt både för pinsamt och pretto har sparats och packats ner… no regrets.)

 

Hur hittar du nya böcker att läsa?

I min familjs bokhyllor, på bibban, via vänner och min kjæreste som flitigt fyndar på antikvariat. Boktips som sprids via bloggar och artiklar. Ofta kan jag också nappa upp titlar/författare mer intertextuellt t.ex ur andra litterära verk och filmer. Skriver upp sånt blixtsnabbt på ”Anteckningar” i telefonen. Ett virrvarr av intryck helt enkelt.

 

Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Hehe! Måste erkänna att det händer. Om det är antingen olidligt spännande, tråkigt eller för tragiskt. Då kan jag ibland inte bärga mig. 

 

Nämn tre böcker som du tänker läsa 2017. 

Frånsett de böcker vi kommer att läsa med boklubben tänker jag ta mig an Chimanda Ngozi Adichies verk. Och äntligen läsa ut Johannes Ekholms ’Rakkaus niinku’. Sen har jag en bok som jag sparat på från 1939 som har en sån personligen tilltalande och fin titel som ’Marcellas malörer i Helsingfors’. Det känner jag att är en passlig bok att läsa på nån parkbänk senare i maj.

 

Vad är det bästa med bokklubben?

Att det motiverar att läsa mer i vardagen och att få spendera kvalitétstid med supergirls <3

Stolt över att både ha och att få vara med i ett så vettigt och roligt gäng.

 

Något extra fint bokklubbsminne? 

Har mera fragmentariska minnen av småsaker som man bondat över med alla sinsemellan och som byggt upp gemenskapen med fastän alla inte kände varann från förut. Måste ändå helt enkelt säga alla hysteriska skratt och intensiva bokrelaterade diskussioner som plötsligt kan gå in på mer banala och irrelevanta spår och att ingen bryr sig om det utan fortsätter minst lika intensivt.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

 photo gruppkvadratsvartvit_zpsvif902cm.jpg

Prose before bros

Århundradets bokklubb består av ett gäng som gillar böcker, feminism och skrivande. Här kommer det dyka upp inlägg om sådant som vi läser, vill läsa och har läst.

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb@gmail.com

Följ @århundradetsbokklubb på Instagram för mer bokpepp!

 photo malinny_zpsctfytb5q.jpg

 photo jenna3_zpsnlr8h1mj.jpg

 photo kanelikv1_zpsecsbkqt4.jpg

 photo saga2_zpsp7qdxsrf.jpg

 photo hanna1_zps7kx53lfh.jpg

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer