Sju lästips bokens och rosens dag till ära

23.04.2017 kl. 14:04

Den 23:e april infaller den internationella dagen "Boken och rosens dag" och det vill vi förstås uppmärksamma genom att ge er lite boktips. Och om du missat dagen helt och inte gett eller fått någon bok, misströsta inte, de funkar mer än bra att stega iväg till närmaste bokbutik imorgon eller klicka hem någon bok du vill ge bort (eller till dig själv) ännu ikväll. Alla anledningar att köpa en böcker är rimliga!

Kaneli tipsar:

Efter att ha avslutat vårvinterns evighetsprojekt Drömfakulteten fick jag mersmak för Sara Stridsberg och plockade fram hennes tredje bok Darling River som väntat på mig i min bokhylla redan en längre tid.

Darling River är en brutal och melankolisk road-trip roman om skeva fadersfigurer, frånvarande mödrar och Lolitaflickor dömda till ett tragiskt öde. Genom ett fragmentariskt berättande och ett suggestivt språk skriver Stridsberg fram berättelser som liksom hennes andra romaner tycks röra sig i gränslandet mellan (mar)dröm och verklighet, galenskap och oskuldsfullhet. Mänsklighetens mer sorgliga sidor får ta plats, men trots att läsningen ofta är motbjudande, kan jag inte låta bli att tycka att det även är fängslande på gränsen till vackert.

 

Sagas två snabba boktips:

Jag vill tipsa om två serieböcker som figurerat mycket på Instagram på sistone, nämligen Ulla Donners Spleenish och Bim Erikssons Det kändes lugnt när mina känslor dog.

Serieboksformatet som kombinerar illustrationer och leker med typografin känns inspirerande just nu och formatet verkar lämpa sig bra för att behandla såväl större samhällsproblem, tjugo-någonting-åringars existentiella kris som brustna hjärtan med en humoristisk och självironiserande touch. Samtidigt kan formatet kännas lockande för dem som anser att tiden inte räcker till för att läsa böcker. Vips har man läst en bok eller två!

Det kändes lugnt när mina känslor dog handlar i korthet bland annat om att göra slut, om våldtäkt, feminism och om allmän samhälls- och världsångest.  Spleenish går i lite samma banor, men fokuserar mer på hur det är att vara **ung och lovande** inom kulturbranschen idag och om den sociala och karriärsmässiga ångest som många känner och om pressen att **lyckas** och bli **framgångsrik**.  Igenkänningsfaktorn är på maximal nivå i båda böckerna. Nästan för hög. Men som tur är känns det mest roligt och inte alls pretentiöst eller gravallvarligt. Självironi i sin bästa form helt enkelt.

Så här skrev förresten Kaneli på sin blogg om Spleenish.

Jennas nygamla boktips: 

Jag vill tipsa om en väldigt fin diktsamling som jag fick av min svärmor i julklapp. Lars Huldén är känd i svenskfinland för sina dikter och sin dramatik och gick sorgligt nog bort i slutet av förra året. Det här är min första diktsamling av honom och jag fick den just för att jag skall få bekanta mig med hans verk. 

Lars Huldén

Kroppen sig frammåt lutar från 2014 är en diktsamling med ett väldigt brett spektrum. Den handlar om sorg och saknad, men också om kärlek och samhällsklimat. Den är väldigt bred i sitt format och den finns både korta och dikter som sträcker sig över flera sidor. Lars Huldén är en väldigt skicklig författare och han lyckas på något sätt både beröra och vara fyndig utan att det blir konstigt. 

Boken är uppdelad i olika delar och går från hösten till våren, från sorgen och saknaden till samhällskilmat, satir och dikter som får mig att skratta högt. Den innehåller verkligen allt, utan att bli för spretig. Passar även de som tidigare inte läst speciellt många diktsamlingar eller överhuvudtaget varit och snokat i den genren. 

Lars Huldén

Hanna tipsar:

Liv Ullmann - Förändringen (1976)

 

I Ullmans självbiografiska verk, som ursprungligen kom ut på norska, går hon på djupet in och beskriver både känsliga ämnen och djupa känslor på ett sårbart och inspirerande sätt.

Med ett vackert och ärligt språk berättar Ullman om allt möjligt från sin uppväxt i Oslo till första anknytningarna till ”stora världen” i och med skådespelarkarriären som förde henne till bland annat London, Stockholm och Hollywood. Många bekanta namn och platser nämns och känns härligt öppenhjärtligt, med mycket finkänsliga humoristiska inslag och personliga anekdoter. Hon tar också upp sina många komplicerade och svåra förhållanden, inte minst med Ingmar Bergman, som är pappa till hennes dotter Linn (också briljant författare!). De styckena är bland bokens starkaste, om deras gemensamma liv ute på Fårö och hur hon beskriver familjelivet och tvåsamheten, men också hur tungt det är att ständigt känna sig ensam oberoende. Allt detta binds fast med kloka insikter om vad det betyder att växa upp, den svåra balansgången med att vara flicka och kvinna på samma gång (där i också kritik mot patriarkatet!) och att bara få känna. Bokens inledande andra mening sätter fint fingret på det essentiella: ”Jag skulle vilja skriva om kärlek, om att vara människa - om ensamhet - om att vara kvinna.”

 

Miki Liukkonen - Raivon historia (2015)

 

Jag har med stort intresse och förundran följt med Liukkonens karriär i många år, som gått från ung aspirerande diktpojke till hypad författare med lika stort självförtroende som ego. Han har nyligen kommit ut med sin andra roman (pryder dagens Helsingin Sanomat och har inspirerats av David Foster Wallace tegelsten till bok Infinite Jest) och är självutnämnd ”räddare av den finska skönlitteraturen”. Det här är självfallet både sjukt provocerande och fascinerande på samma gång. Har dock inte gett mig in på romanerna utan vill här ta tillfälle i akt att tipsa om hans dikter istället.

För att, trots allt detta jag nämnt tidigare skriver Liukkonen alldeles underbar prosa och har en förmåga att blanda ihop personliga upplevelser med existentsiella funderingar med teman som berör allt från hans mammas tragiska bortgång i hans ungdom såväl som religion, mytologi, estetik, dekadent bohemliv med diverse missbruk, utanförskap, passion och lust. En fragmentarisk röd tråd av olika långa texter med samma os av romantik som många av 1800-talets franska diktare anammade, med med ett modernt och råare tag. Raivon historia är Liukkonens tredje diktsamling - måste här nämnas att de bara har kommit ut på finska än så länge - och jag har sträckläst dem alla.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

 photo gruppkvadratsvartvit_zpsvif902cm.jpg

Prose before bros

Århundradets bokklubb består av ett gäng som gillar böcker, feminism och skrivande. Här kommer det dyka upp inlägg om sådant som vi läser, vill läsa och har läst.

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb@gmail.com

Följ @århundradetsbokklubb på Instagram för mer bokpepp!

 photo malinny_zpsctfytb5q.jpg

 photo jenna3_zpsnlr8h1mj.jpg

 photo kanelikv1_zpsecsbkqt4.jpg

 photo saga2_zpsp7qdxsrf.jpg

 photo hanna1_zps7kx53lfh.jpg

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer