Den svavelgula himlen

07.02.2018 kl. 12:30

kjellis

M Hej Jenna, bokklubben läste ju Kjell Westös Den svavelgula himlen i höstas och både du och jag var ju lite slöa att läsa ut den. Nu när vi har läst den, vad tyckte du om boken? 

J Hej Malin! Jag tyckte om boken jättemycket. Jag tycker att språket var väldigt fint och levande. Han kan måla med ord på ett fint sätt vilket ger så mycket och gör massor för berättelsen.

M Den här boken är ju ännu en av Westös episka Helsingforsskildringar och jag tyckte nog mest om början av berättelsen när huvudpersonen tillbringar sextiotalssomrarna på överklassfamiljen Rabells sommarställe Ramsvik. Jag tyckte om hur klasskillnaderna är med från början och hur den villkorliga vänskapen mellan Alex och huvudpersonen skildras.

J I Schildts & Söderströms beskrivning av boken står det bland annat : "I romanens hett pulserande hjärta finns kärleken mellan Alex lillasyster Stella Rabell och berättaren. Deras band är starkt men skoningslöst, den erotiska attraktionen förvandlas till en hunger omöjlig att stilla, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna vare sig välja eller välja bort sin kärlek." Vad fick du för bild av Stellas och huvudpersonens förhållande? 

M Jag tycker att det var en fin kärleksbeskrivning och Stella är nog den mest dynamiska karaktären i boken men ändå fastnade inte deras historia någonstans i mig. Jag kände hela tiden ett avstånd till både huvudpersonen och till Stella. Men spontant tänker jag att du borde älska den här boken då den är ganska kronologisk och handlingsbaserad? Det brukar du ju gilla! 

J Absolut, och jag älskar den. I teorin. Men efter lite analyserande tycker jag inte riktigt att den funkar helt igenom. Det är så många små saker som drar ner på helheten.

M Jag känner likadant. Jag tycker om att finnas i Westös värld där det typ alltid är het sommar och fuktiga nätter eller idyllisk krispig vinter. Men! Jag har så mycket ambivalenta känslor inför boken. Hur kvinnorna porträtteras till exempel. De är alltid så jävla villiga, så kåta och utgångsläget är alltid att kvinnor vill ha sex och jag tycker att sexsecenerna kändes sjukt orealistiska. Kvinnor är alltid sugna och alltid redo att "tas", som verkar vara ett av Westös favorituttryck. Vad är det som ska tas?

J Ja alltså helt sjukt hur nedvärderande ord det är egentligen. Huvudpersonen verkar också vara helt förvånad varje gång Stella inte vill kyssa honom eller ha sex. Som att han alltid tar det så personligt.

M Och när han går och ser Stellas, alltså the love of his life, film på bio och han inte har haft kontakt med henne på flera år och man som läsare tror att det finns något starkt känslomässigt band mellan dem och så blir han bara kåt i biosalongen. Han hör inte ens replikerna utan stirrar på "hennes buske". Usch

J Undrar om det är medvetet av Westö eller inte? Om han har skapat en osympatisk machoman med flit? 

M Jag hoppas ju det i alla fall. Det lämnar en väldigt äcklig eftersmak i munnen i alla fall. 

J Huvudpersonen är ju väldigt osympatisk annars också, inte bara när det kommer till sex. 

M Absolut, jag kände genom hela boken att jag inte riktigt litade på honom och det kändes som att något var fel. Men det tänker jag att är ganska medvetet av Westö för att visa på hur han inte passar in i sin omgivning. Han framstår som självupptagen och har lite mindervärdeskomplex då han kommer från en lägre social klass än Rabellsläkten.

J Jag tycker att det fanns en tydlig klasskildring men den var inte sympatisk ur någon klass utan jag var irriterad på båda "sidorna". Och alla verkade missnöjda med sin situation.

M Förutom Alex då kanske som var en väldigt platt karaktär som enbart bryr sig om pengar och framgång. Han verkade ganska nöjd.

J Men allt det här om flyktingkrisen och terrorn då. Det kändes lite omotiverat. 

M Ja det kändes som att Westö ville vara aktuell och ta upp någon samhällsfråga som egentligen inte passade in i storyn utan som pressades in och som egentligen inte tillförde något. 

J Ja för min del skulle det ha räckt med berättelsen om klass och relationer. Det blev lite krystat.

M Stellas dotter Sandrine får ju en mer framstående roll i slutet av berättelsen, men hela hennes karaktär kändes väldigt påtvingad, som att Westö ville peta med en ugn medveten kvinna i berättelsen och på något sätt få med den nya generationens röst.

J Ja det känns som att han har försökt att skapa en karaktär som alla kan relatera till men slutresultatet blev ganska platt och intetsägande. Vilket är så synd för jag kände verkligen att det var en bra bok efter att jag läst den. Men nu minns jag egentligen inte så mycket av den och slutet har nästan helt gått mig förbi. 

M Eller hur! Jag var helt fängslad i början och trodde att Westö börjat skriva spänningsromaner och sen tappade han det spåret helt och jag gillade det ganska länge men efter halva boken kämpade jag bara för att ta mig igenom boken. 

J Han borde nog ha fokuserat ännu mer på karaktärerna och lagt lite mer krut på slutet. 

M För många karaktärer med ganska platta gestaltningar och stundvis bristfällig berättelse.

J Den var för lång också. Man fick ju ångest bara av att se på den för att man visste att man hade så mycket kvar att läsa. 

M Så vårt slutbetyg är inte så bra kanske? Den berörde mig egentligen inte alls. Jag blev lite arg på hur kvinnorna beskrevs av huvudpersonen men jag fick egentligen inga djupare känslor än så. 

J Den var helt okej men inget mer. Westö har ju själv sagt i flera intervjuer att han ska sluta skriva nostalgiska episka romaner som han har blivit känd för. 

M Han fick ju nyligen Svenska litteratursällskapets största pris för sitt litterära livsverk och för Den svavelgula himlen, så något rätt har han ju uppenbarligen gjort. Men jag tror det är bra att han testar något nytt. Kanske lite spänning? 

 

★★ Århundradets bokklubb ger Den svavelgula himlen 3,5 av 5 i betyg. ★★

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

 photo gruppkvadratsvartvit_zpsvif902cm.jpg

Prose before bros

Århundradets bokklubb består av ett gäng som gillar böcker, feminism och skrivande. Här kommer det dyka upp inlägg om sådant som vi läser, vill läsa och har läst.

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb@gmail.com

Följ @århundradetsbokklubb på Instagram för mer bokpepp!

 photo malinny_zpsctfytb5q.jpg

 photo jenna3_zpsnlr8h1mj.jpg

 photo kanelikv1_zpsecsbkqt4.jpg

 photo saga2_zpsp7qdxsrf.jpg

 photo hanna1_zps7kx53lfh.jpg

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer