Det här läser vi just nu februari edition

21.02.2018 kl. 17:42

Malin: Ingen kan väl ha missat überhypade Call me by your name? Jag har sett filmen pinsamt många gånger redan och blev totalt head over heels förälskad i karaktärerna, miljön, berättelsen... och nu läser jag boken skriven av André Aciman år 2007 och älskar den ännu mer. Jag kommer på mig själv med att läsa den långsamt och eftertänksamt. Jag dröjer mig kvar i meningarna och formuleringarna, läser den med inlevelse och vill aldrig lämna Italien och magin den här sommaren. 

läser just nu

läser just nu

Jenna: Jag har en hel hög med böcker som jag försöker beta mig igenom just nu. Det går sådär. Försöker att fokusera på att läsa vår nuvarande bokklubbsbok, Människan är ett känsligt djur av Rafael Donner, men ibland är jag otrogen med Elin Willows debutroman Inlandet. Den handlar om en ung kvinna som flyttar till sin pojkväns hemort uppe i norr. Förhållandet tar slut direkt men ändå bor hon kvar, börjar jobba i en matbutik och lämnar kvar. Den handlar om uppbrott och hur man blir del av något nytt. Ännu är jag inte helt såld, men har inte läst så mycket av den ännu så det kanske tar sig. 

Hanna: Jag läser för tillfället både lite och långsamt på grund av bristande ork och koncentration. Unnar mig mer en lugn stund mellan allt annat vardagsstök än kastar mig över nya böcker. Har lite halvt sparat på både Tripprapporter av Tone Schunnesson och M Train av Patti Smith - två kvinnor jag dessutom ser upp till och inspireras av. Rättframheten och tonen det råa, ofiltrerade språket i Tripprapporter är en skön och fräsh kontrast från allt annat jag läst på senaste tiden. Schunnessons sätt att beskriva stämningar, resor och möten känns intim och hon öppnar upp för ett känsloliv på ett sätt jag aldrig tidigare läst om. Jag älskade det poetiska språket och stämningen i Patti Smiths Just Kids, men valde att läsa på svenska nu istället för originalspråket. Får se om upplevelsen blir helt annorlunda på grund av det, och av att jag fått några års distans från hennes litterära värld och mina egna romantiserade minnen.

Saga: Jag fick Melissa Broders essäsamling So Sad Today som försenad julklapp häromveckan. Pärmen och titeln speglar en stor del av min tillvaro just nu, otillräcklighetskänslor och stress som gör mig ledsen. Jag har hittills läst ett par kapitel och kan konstatera att det kanske ändå finns hopp för mig. Även om tematiken i boken har hög igenkänningsfaktor känner jag mig inte lika nere efter att ha läst vidare i boken och Melissas beskrivningar om ångest speglar inte det jag känner just nu. Och det känns skönt.

Essägenren är förresten helt tydligt vårens grej i och med att det här är den andra essäboken jag läser i rad och nästa väntar i hyllan.

Kaneli: Det verkar inte bara vara Saga som gått och funderat på essäer på sista tiden. I december när jag skulle sammanfatta mål för följande år skrev jag att jag vill läsa mer essäer, att jag känner mig dragen till den genren. Nu är det bara mitten av februari och jag är redan inne på andra essäboken!

Efter Rafael Donners Människan är ett känsligt djur (som ju är vår följande bokklubbsbok) plockade jag upp Där man aldrig är ensam av Merete Mazzarella, som handlar om läsande och vårt förhållande till litteratur. Jag gillar ju som känt Meretes sätt att skriva, hur hon så lättsamt och insiktsfullt lotsar en genom texten, hur jag som läsare aldrig upplever att hon förklarar tillvaron för mig, utan snarar för en dialog med mig. Det senaste halvåret har jag funderat extra mycket på läsarens roll, och ansvar, när det kommer till bra litteratur, att det liksom inte bara finns bra och dåliga texter, det finns även bättre och sämre läsare. Merete skriver om läsning som en form av umgänge eller en diskussion, både med texten, med sig själv och samhället som omger oss. Tips till alla läs- och litteraturintresserade! 

Matilda: Just nu läser jag Oliver Sacks bok Musicophilia: Tales of Music and the Brain. Sacks är känd för att ha varit en briljant neurolog och författare, och han har skrivit flera böcker i vilka han ur både en personlig och vetenskaplig synvinkel beskriver neurologiska case han utrett och patienter han observerat under sin karriär.

I Tales of Music and the Brain berättar han på ett levande sätt hur olika olyckor, sjukdomar eller trauman med neurologiska konsekvenser har påverkat patienternas upplevelse av musik på ett ofta nästan mirakulöst sätt. Till exempel har personer som aldrig varit musikaliska eller haft intresse för musik plötsligt hittat ett nästan otillfredsställbart behov av att lyssna på eller skapa musik efter att de återhämtat sig av hjärntrauma. Väldigt intressant, speciellt för en musiknörd som jag, och jag tycker Sacks återberättar patienternas upplevelser på ett genuint nyfiket och varmt sätt.  

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

Århundradets bokklubb

Vi gillar böcker och att prata om dem. Här delar vi med oss av sådant som vi läser, vill läsa och har läst. Och allt möjligt annat roligt vi gör eller funderar på. 

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb@gmail.com

Följ @århundradetsbokklubb på Instagram för mer bokpepp!