Den unge Donners lidanden

14.03.2018 kl. 17:58

 

 

27-åriga Rafael Donner har skrivit en självbiografisk essäsamling. Den ska handla om känslor, syna machokulturen och ge en inblick i hur det kan vara att växa upp med en känd kulturpersonlighet som pappa. Ändå är det inledningsvis svårt att förbise problematiken med att en vit cis-man som fått ett starkt socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital med fadersmjölken har getts utrymmet att skriva en bok där han genomgående tycker synd om sig själv. Det är provocerande att hans största törn i självförtroendet är att han i flera år delade namn med ett djur från en julsång. Ändå känns utgångspunkten lockande och vill vi väldigt gärna tycka om texten.

Boken är uppdelad i kapitel med stora och allmängiltiga ämnen som “svaghet”, “frihet”, “tro” och så vidare. Styrkan finns i de personliga anekdoterna, som känns ärliga och blottande. Donner skriver minnesvärda och starka scener till exempel om hur han tillbringar en natt i en fyllecell eller hur han i sin hunger stryper ihjäl en tupp på en utlandsresa. Tyvärr faller de flesta kapitlen platt när de i slutet ska knytas ihop med ett större samhällsperspektiv. Ofta känns kopplingarna forcerade och ibland ganska långsökta.

Donner försöker ge sina ämnen en personlig prägel genom att skriva med ett “nytt” manligt perspektiv, men glider beklagligt ofta ur det perspektivet och in i allmängiltiga samhällsfrågor där han slänger fram frågor som rör kapitalism, globalisering, klimatförändring, feminism med fler, utan att egentligen komma med något nytänkande. Och samtidigt: varför skulle han? Hade vi velat läsa en bok om dessa ämnen hade vi vänt oss till andra författare och böcker.

Däremot finns det säkert sådant som just Rafael Donner hade kunnat veta och skriva om bättre än många andra. I stället för att ta ställning till alla dagens brännande ämnen hade boken kunnat fokusera på “mindre” frågor, zoomat in i dem. Vilka livskriser har en snart 30-årig vit privilegierad cis-man? Vilka förväntningar har han, vilka rädslor? Vad drömmer han om?

Boken kunde med fördel ha fokuserat på att utmana rådande mansideal och faktiskt handla om författarens egna känslor. Den sköra och ibland också skadliga maskuliniteten och känslorna: skammen och stoltheten som är kopplade med manlighet hade varit mer intressant att gå vidare på, i stället för att försöka förklara och peka ut åt läsaren hur världen ter sig i dag. Donner rentav “mansplainar” för läsaren, han förklarar hur det är i stället för att ge läsaren alternativ på hur det kunde vara, hur det går att se på världen ur olika perspektiv. Det gör att många av argumenten faller i stället för att lyfta och få läsaren att grubbla vidare.

Många av kopplingarna blir problematiska och stundvis rent av kränkande. Ett talande exempel på detta är då Donner jämför namnbyte med könskorrigering. Att likna ett missnöje med det ganska vanliga förnamnet “Rudolf”, och valet att byta ut det, med den process som en könskorrigering innebär känns som ett slag i ansiktet för alla som kämpar för transpersoners rättigheter. Överlag hade boken gynnats av att tydligare diskutera begreppet tolkningsföreträde, vem som har rätt att definiera förtryck och vem som ska ta rollen som lyssnare.

Donner har en stark berättarröst, men språkliga finesser och precision kunde med fördel ha slipats med större omsorgsfullhet. Den känslan är egentligen övergripande. Boken har mycket potential men redigeringen både vad gäller språket och innehållet verkar ha blivit på hälft. Trots de ofta underhållande personliga anekdoterna blev det väldigt lite “kvar i handen” efter läsningen. Som läsare känner vi främst oss förbryllade över vad den här boken egentligen har för syfte. Denna lite bittra eftersmak påverkas också starkt av hur boken marknadsförs: far och son Donner i diverse morgonsoffor och tidningsartiklar. Frågan om vilka röster som får höras, och vilka självbiografiska berättelser ges plats inom den finlandssvenska litteraturen har aldrig varit mer aktuell.

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:
Så så så bra!
Frida 10.04.18 kl. 16:34
Så kiva att du gillar och kommenterar! Tack för det! :) / Saga
10.04.18 16:46
JA! Så bra. Älskar att ni vågar vara rakt på sak! Heja ni
Mädi10.04.18 kl. 17:52
Ja, håller så med om det där att det är viktigt att vara rakt på sak. Heja du! Kram! /Saga
16.04.18 12:42

 photo gruppkvadratsvartvit_zpsvif902cm.jpg

Prose before bros

Århundradets bokklubb består av ett gäng som gillar böcker, feminism och skrivande. Här kommer det dyka upp inlägg om sådant som vi läser, vill läsa och har läst.

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb@gmail.com

Följ @århundradetsbokklubb på Instagram för mer bokpepp!

 photo malinny_zpsctfytb5q.jpg

 photo jenna3_zpsnlr8h1mj.jpg

 photo kanelikv1_zpsecsbkqt4.jpg

 photo saga2_zpsp7qdxsrf.jpg

 photo hanna1_zps7kx53lfh.jpg

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer