Nu imorron: Att skriva feministiskt

11.05.2018 kl. 12:24

I tisdags var det dags för vårens sista Nu imorron på Svenska Teatern. Litteraturevenemanget ordnas av Schildts & Söderströms, Förlaget och Svenska Teatern och vi på Århundradets bokklubb var bjudna med som publik*. Vi har tidigare skrivit om evenemanget här och här.

Temat för kvällens diskussion var att skriva feministiskt och upplägget en paneldiskussion med en panel bestående av Blaue Frau-duon Sonja Ahlfors och Joanna Wingren och författarna Mia Franck och Merete Mazzarella. Astras chefredaktör Nina Nyman hade rollen som moderator.

Efter en tankeväckande och stundvis hetsig diskussion satte vi oss ner med en flaska skumpa för att kontemplera det hela. Vi tog dessutom med Hanna som förstärkning.

Här får ni vår efterdiskussion i skriven form:

Hanna: Varför måste det alltid vara män som ställer mest frågor och tar mest plats och pratar så mycket?

Kaneli: Kan vi bara konstatera att män som uttalar sig i sådana här kontext skulle kunna tänka efter lite.

Mellanskål.

Saga: Jag funderade på att det är synd att när vi har en panel som ska tala om feminism så består panelen alltid endast av kvinnor. Men sedan tänkte jag att det kanske inte finns någon författarman som skulle ha förtjänat sin plats i det här sammanhanget. Att det kunde ha blivit fel att bara sätta dit någon för att han är man.

Kaneli: Jag tänkte lite på samma. De pratade ändå också mycket om att feminism inte är en enhällig ideologi. Jag kan tycka att det var lite synd att Ebba inte deltog som planerat i och med att hon så starkt representerar andra vågens feminism och hennes närvaro skulle kanske ha skapat en annorlunda dynamik mellan panelisterna. Jag håller själv mest med och identifierar mig med Blaue Frau-gängets feminism och sedan tycker jag att Mia Franck på ett fantastiskt sätt kunde säga rätt hela tiden utan att kategorisera sig så starkt.

Hanna: Men kanske det förhållningssättet kan bli lite luddigt också?

Kaneli: Jag tycker det behövdes någon som inte måste göra ett så stort väsen av sin egen identitet.

Saga: Jag tycker också någon yngre person kunde ha varit med i panelen. Också de frågor som publiken tog upp gjorde att det inte kändes som att diskussionen om feminism riktigt kom vidare eller att den mer stampade på stället.

Kaneli: När man pratar om feministiskt skrivande så verkar det som att man inte kan prata om det utan att först definiera vad feminism egentligen är och sedan sitter man fast i det träsket. Men det är ändå en relevant fråga.

Malin: Ja, men samtidigt kommer man aldrig in på annat.

Kaneli: Exakt. Därför kände jag ibland under diskussionen en frustration som fick mig att känna att jag inte kan vara där och hoppades på att evenemanget skulle ta slut. Det var också roligt att se på panelisternas, i synnerhet Blaue Fraus miner, för ibland satt de verkligen så där uppgivna med ansiktet i händerna .

Malin: Det bästa var nog när någon av de här männen i publiken höll lång monolog och ingen av panelisterna verkade riktigt hänga med.

Kaneli. Ja haha, men de måste ju försöka kommentera till skillnad från oss som bara kunde stirra ut på Esplanaden i kvällssolen och tänka ladiladilaaa.

Saga: Jag var många gånger väldigt nyfiken på och lite nervös inför vad panelen skulle säga, men jag tyckte om att Joanna Wingren tog en ganska pedagogisk roll och man märkte hur hennes röst sänktes och hon började tala långsammare.

Malin: Det är bra, men också ganska obehagligt på något sätt att man måste utbilda, när det handlar om typ några få män och så ska hela diskussionen styras enligt dem. Det blev lite vi mot dem-stämning också. Det är ju bra att någon ställer frågor och ibland dumma frågor men det känns lite så där att ska de alltid finnas i alla sammanhang och alltid få så mycket plats.

Kaneli: Jag tycker om Nu imorron jättemycket för där finns tid för långa samtal, men jag har tyckt mer om de tidigare gångerna då publikfrågorna mer tydligt tagits på slutet. För jag tycker att det var bäst då när de på scenen fick prata. Det blev ofta debatt, vilket var kul. Det skulle ha varit bättre om den debatten skulle ha fått eskalera på sin egen tyngd och inte så att publiken tog över.

Saga: Det är också alltid lite problematiskt med en panel i synnerhet när de var där för att tala om representation och sedan ser man på panelen och den är ganska ensidig. Eller när de ändå pratade om representationernas makt och om att dekonstruera och om att vara normkritisk och det är allt jättebra, men det är så lätt att kritisera sammansättningen av en panel som består endast av vita cis-kvinnor.

Kaneli: Därför tycker jag att de borde ha haft med någon som Johannes Ekholm eller Rafael Donner och i stället för att tala om att skriva feministiskt så tala om att skriva normbrytande eller sträva efter att ifrågasätta normer i texter eller något sådant.

Saga: Och samtidigt är det få icke-vita personer som över huvud taget fått ge ut böcker i Svenskfinland, men det skulle också vara fel att plocka in en person som bara skulle få stå för den rollen och när den här diskussionen redan nu spårade ur i vissa avseenden.

Kaneli: Här kommer vi igen in på i vilken bubbla vi själva lever i. Det känns frustrerande att man än en gång måste förklara vad feminism går ut på.

Hanna: Jag tycker verkligen att panelen borde ha tagit upp att de alla får skriva böcker och får sitta där och prata. Det är ett stort privilegium att de har fått tiden och möjligheten att utöva sitt konstnärskap.

Saga: Men samtidigt tyckte jag att det var skönt att när det ändå var en panel med enbart kvinnor att de inte bad om ursäkt för att de var där. Jag inser problematiken där också men min poäng är kanske att det här formatet kanske inte är helt optimalt.

Kaneli: Det här evenemanget tilltalar säkert också personer som är från samma sociala bubbla som vi och ändå kan vi inte enas och ändå kan vi inte komma bort från att definiera feminism. Det känns lite hopplöst. Hur elitistiskt ska det bli för att vi inte ska behöva ha den diskussionen? Och samtidigt är diskussionen sedan på en sådan nivå att den inte mer talar till allmänheten.

Hanna: Och jag skulle ha velat höra mer om texterna som panelisterna har skrivit. Vi var ju ändå där för att höra på ett litteratursamtal, men dit hann vi inte nästan alls.  Det var intressant att höra Blaue Fraus egna tankar om chattformatet och hur den har blivit till och jag skulle ha velat höra mer om just texterna för att genom att tala om dem så är de feministiska handlingar och genom att tala om texterna så kunde man på ett sätt få till stånd mycket mer än att diskussionen förs på ett mer filosofiskt plan. Fast å andra sidan är filosofiska diskussioner också intressanta.

Saga: Jag var också där för att höra mer om böckerna att det blev ganska mycket om Merete Mazzarellas roman Alma, vilket är kul för det är vår nästa bokklubbsbok, men vi fick inte höra så mycket om Mia Francks text till exempel.

Kaneli: Lite samma där att jag tycker som Saga att kvinnor ska inte behöva ursäkta sig för att ta plats, men samtidigt så tror jag inte att Blaue Frau är de enda med ett fantastiskt chattarkiv men ändå är det just de som har fått chansen att publicera den. Så det skulle ha varit kul att höra hur det hela egentligen gick till. Som en feministisk handling, men också som vad man måste göra får att få ta plats.

Malin: Det kändes på något sätt ganska ofinskt att diskussionen tog fart genast från början och det var synd att Merete var tvungen att gå iväg tidigare för att diskussionen blev mindre rapp då hon gick.

*Schildts & Söderströms sponsrade våra biljetter

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

Århundradets bokklubb

Århundradets bokklubb består av ett gäng som gillar böcker, feminism och skrivande. Här kommer det dyka upp inlägg om sådant som vi läser, vill läsa och har läst.

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb@gmail.com

Följ @århundradetsbokklubb på Instagram för mer bokpepp!