Det här läser vi just nu MAJ edition

23.05.2018 kl. 12:08

vad vi läser just nu

vad vi läser just nu

Jenna: För några veckor sen damp Matilda Södergrans nyaste diktsamling Överlevorna ner på hallgolvet. Jag tycker att själva omslaget är så. himla. fint. Innehållet är jag dock inte helt hundra över ännu, men har bara kommit en bit så kan inte säga allt för mycket. Känner kanske att det är lite för *svår* poesi för mig? Äh, ska ge det en chans och så återkommer jag.

Den andra boken jag läst på senaste tiden är Det osynliga barnet och Granen av Tove Jansson. Den lilla boken med de två novellerna är en specialutgåva som Förlaget gjorde tillsammans med Oxfam, Moomin Characters, WSOY och Sort of Books. Jag läste ut den på typ en halvtimme och även om det osynliga barnet är en bekant text så slog det mig hur himla fin och välskriven den är. Den handlar om respekt, om hur man behandlar andra och hur det påverkar en om en blir konstant dåligt behandlad. Fin och viktigt berättelse som är lika aktuell nu som då den kom ut 1962. Granen var också en gullig liten berättelse, men kändes lite konstigt att läsa en julberättelse när sommaren håll på och slog ut utanför fönstret. Kanske en novell jag läser med Agnes varje år kring jul, det låter ganska mysigt eller hur?!

 

Kaneli: Just nu går jag runt med Lucia Berlins (också vilket namn!!) novellsamling A Manual for Cleaning Women i väskan. På baksidan beskrivs hon som en av Amerikas "best-kept secrets" som fått egentligt erkännande för sina verk först efter sin död. Hennes noveller är inte självbiografiska men nog influerade av hennes minst sagt händelserika liv. Jag var såld redan när jag läst klart förordet av Lydia Davis. Kan inte säga så mycket mer ännu, eftersom jag inte hunnit läsa och grubbla klart, men jag rekommenderar verkligen att lägga namnet på den här boken och dess författare bakom örat.

Saga: För att jag ska jobba på finska i sommar försöker jag konsumera mer böcker på finska än vanligt för att stärka mina språkkunskaper. Just nu läser jag Eveliina Talvities och Maryan Abdulkarims Noin 10 myyttiä feminismistä vars syfte är att spräcka myter om feminism och feminister. Många av myterna och argumenten mot feminism är sådana som jag också stött på många gånger i samtal med människor runt omkring mig, till exempel de här fjanterierna: "feminister hatar män", "feminism är glädjedödande" och "feminister tar bara på sig offerkoftor". Boken är skriven i dialogformat, vilket känns som ett bra grepp i och med att Maryans och Eveliinas utsagor också innehåller en hel drös humor och ironi. Varje myt presenteras först i form av en berättelse (i vissa fall även en saga med prinsar och prinsessor vilket i vissa fall känns lite fånigt) och sedan följer diskussionen mellan Maryan och Eveliina. I slutet av varje kapitel presenteras och förklaras dessutom en feministisk term. Boken är ett bra infopaket med en bra balans mellan humor och allvar.

Malin: Efter en riktigt omtumlande vår med minimalt med lästid eller -entusiasm försöker jag sänka tröskeln att läsa och därför satsar jag på korta böcker som en kan plocka fram var som helst och läsa några sidor av när lusten faller in. Perfekta för parkhäng också. Anton Tjechovs Damen med hunden och andra noveller (1899) tycker jag hittills känns lite för snabbt framskridande. Texten skyndar fram och jag hinner inte med i svängarna men det är samtidigt fint hur Tjechov med små medel målar upp scener framför mina ögon. Titelnovellen är en kärlekshistoria, och själva storyn är inte särskilt rafflande men berättartekniken gör den värd att läsa. 

John Steinbecks Of mice and men (1937) har jag haft på min läslista i evigheter (liksom Grapes of wrath. Har någon läst den? Är den läsvärd eller dammig?) och när jag fick syn på den här fina utgåvan av kortromanen kändes det som att det äntligen var dags. Det handlar om George och Lennie som försörjer sig genom att arbeta på olika gårdar. Lennie har en funktionsnedsättning och George tar hand om honom så gott han kan men det blir hela tiden svårare för George att hjälpa Lennie och kontrollera honom. Det tråkiga med klassiker är ju att en oftast har hört hur de slutar men jag kan tänka mig att boken skulle vara ännu mer spännande om jag inte kände till berättelsen. Jag läser oftast böcker där språket står i fokus och jag förvånas av hur skönt det är att läsa mer handlingsfokuserad litteratur där det är dialogen som för berättelsen framåt.

Hanna: Jag ska ta mig an en författare som figurerat i mitt liv länge som en intressant skribent och viktigt röst, men som jag aldrig läst ut något verk av ännu, nämligen Zadie Smith. Hon har varit på tapeten länge, sedan hennes prisade debutroman Vita Tänder (org. White Teeth) utkom 2000 tycks hon ha varit ständigt omskriven. För mig som tillbringat våren med bl.a konstfilosofi kändes ”Om skönhet” från 2005 också väldigt nära till hands. Råkade fynda båda två på loppis och såg det som ett tecken på att tiden är mogen :) Smith behandlar ämnen som berör mångkulturalism, postkolonialism, klassproblematik, upplevelser som tangerar religion, maktskillnader mellan kön, invecklade relationer m.m. --- och variationer på dessa ur olika generationers perspektiv (mycket inom Storbrittanien där hon är uppvuxen). Det känns verkligen som om hon besitter en kraft av att ta fasta på ”tidens anda” med att spinna in en massa viktiga teman (och ta plats i samhällsdebatten!) i sina dramatiska skönlitterära romaner som verkar hur aktuella som helst att ta in nu, så ser verkligen framemot att äntligen läsa dessa och kanske ännu fler senare.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Århundradets bokklubb

Vi gillar böcker och att prata om dem. Här delar vi med oss av sådant som vi läser, vill läsa och har läst. Och allt möjligt annat roligt vi gör eller funderar på. 

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb@gmail.com

Följ @århundradetsbokklubb på Instagram för mer bokpepp!