Vad vi läser i april

11.04.2019 kl. 20:16

Kaneli

På flera sätt känns det som att jag vuxit upp tillsammans med Amanda Svenssons författarskap. Från hennes skräniga (odrägliga underbara) debut Hey Dolly (som jag för övrigt skrev min kandidatuppsats om back in the day och därför alltid har lite kärlek över till) via de vackra, sorgliga men också rätt pretentiösa Välkommen till den här världen och Allt det där jag sa till dig var sant (älskade bägge två) till att nu med Ett system så magnifikt att det bländar landa i något mer moget. Förlåt för universums trassligaste mening. Boken beskrivs som ett episkt släktdrama om syskonskap och familjeband och hur långt de tål att töjas. (För övrigt ett tema som tycks vara populärt.) Hanna sms:ade mig i alla fall en bild på den och eftersom jag absolut inte ville vara sämre gick jag genast in på bibliotekets sida och beställde ett eget ex. Språket är lekfullt och klurigt i klassisk Amanda Svensson-anda och berättelsen byggs upp med varsamhet och humor.

Bonuspoäng för att ha läst de två första kapitlen på balkongen utan ytterjacka.   

Malin

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig på sistone. Jag brukar beskriva mig som en långsam läsare men 2019 har hittills varit mitt mest läseffektiva år, ja, kanske någonsin? Jag har läst så pass många böcker att jag måste rota runt i minnet för att sammanfatta vad jag egentligen tyckte om det jag läst, och det betyder väl också att mängden text varit lite för stor. Jag tror också att lästakten ökat av att jag äntligen bemästrat förmågan att läsa flera böcker samtidigt. Det känns lite som att dejta flera personer på samma gång (eller ja, parallellt). Ibland glömmer jag bort vilken jargong jag har med någon och vilka samtalsämnen jag redan avverkat med någon annan, men sen kommer det tillbaka så fort jag träffar dem igen.

Den senaste boken jag dejtat är Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Vi har hittills bara gått på en dejt så kan inte berätta så mycket mer än att det känns lovande och att omslaget är mycket tilltalande och skönt att föra fingrarna över (okej slut på dejtreferenserna lovar). Rich boy berättar om tre generationer kvinnor och ska handla om psykisk ohälsa, klass, ensamhet, kvinnlighet, våld och sexualitet och av flera säkra källor har jag hört att läsupplevelsen ska påminna om Ett litet liv och Maken. Lovande alltså. Tänker gå på en andra dejt i kväll. Lovar att berätta hur det går sen.

Saga

Jag är inne i en ganska dålig läsperiod igen och undrar när det ska vända. Slukar tv-serier om kvällarna i stället för romaner just nu och om jag ska vara helt ärlig så har jag inte ens ett dugg dåligt samvete. Tipsar därför om Netflixserien Störst av allt som baserar sig på boken med samma namn, skriven av Malin Persson-Giolito. Jag lyssnade på boken som ljudbok för ett par år sedan och måste säga att jag inte zonade ut en enda gång som jag brukar då jag lyssnar på böcker. Den höll mig helt enkelt i sitt grepp. Boken och tv-serien är perfekta för dig som gillar mörka thrillers och deckare som dessutom innehåller en vrickad kärlekshistoria och en gnutta klassanalys.

Men för att visa att jag inte gett upp böcker och läsning helt och hållet, vill jag ännu ta upp två godingar som jag också väljer att spendera lite (läs)tid med just nu: den hajpade Nora eller Brinn Oslo brinn som träffsäkert beskriver självdestruktivitet, svartsjuka och oändlig Instagram-stalking och det nyaste numret av Kontur med temat djur. I förordet skriver chefredaktörerna för numret, Kaneli Johansson (också känd som bokklubbsmedlem <3) och Mathilda Larsson, att "relationen mellan människan och djuret är ett enigma som aldrig tycks sluta fascinera" och det visar verkligen också texterna i Kontur. Läs läs och diskutera och fundera vidare!

Hanna

Jag valde att lyfta upp två böcker jag hittat via min syster när jag hälsat på henne nu i veckan. Homo deus: kort historik över morgondagen (2015) som är en fortsättning på den superpopulära Sapiens – en kort historik över mänskligheten och Une Année Studieuse (2012).

Harari skriver om mänsklighetens historia på ett ögonöppnande och skickligt sätt utan att egentligen komma med så mycket nytt info, den här andra delen blickar nu framåt, uppbyggt som ett tight paket som brett tangerar klass, konflikter, politik, humanism, religion och vår gemensamma framtid men på ett väldigt greppbart och bra sätt utan att bli ”för akademisk” och torr. Rekommenderar varmt båda två för alla i dessa tider av oro, klimatkrisande och allmän världsångest.

Anne Wiazemsky skickade år 1966 ett brev till den franska provokatören och filmskaparen Jean-Luc Godard som eskalerade till en början på ett långt samarbete där hon spelade i många av hans filmer och (såklart) inledde ett stormigt förhållande med. Försöker läsa på min extremt knaggliga franska, det går sådär. Men är så fascinerad av att för en gångs skull få ta del av hennes historia ur hennes egen synvinkel och följa med deras gemensamma eskapader från ”insidan”.

Sen läste jag ut en novell av Louisa May Alcott, Sisters som består av ett par utvalda delar av hennes verk Little Women och Good Wives. 100% mysig feelgood som kretsar kring fyra systrar och deras uppväxt vid medlet av 1800-talet. Alltid så svag för epokdrama, speciellt dynamiken systrarna emellan är så välskriven, känslosam och dramatisk till relaterbar.

Jenna

Att jobba, ha en familj att hänga med på kvällarna och dessutom vara preggo gör att det ibland är svårt att orka fokusera på läsning. Jag vet knappt när jag ska ta mig tid för att läsa. Men med ljuset har också min läslust sakta men säkert kommit tillbaka. Blev så glad när den här boken damp ner på hallgolvet. Matilda Gyllenbergs debut Det lugnsjuka huset. "Det är en berättelse om instängdhet och om förväntningar utifrån och inifrån. Om att slitas itu av behovet av trygghet och längtan efter frihet. Och om att tiderna inte har förändrats så mycket som vi kanske önskar." Så beskriver Förlaget boken. 

Jag har ännu inte hunnit läsa så mycket av den så kan inte uttala mig om innehållet, men jag hittills gillar jag det jag läst. Och det passar mig att den är lite lättare än alla de svåra romaner jag försökt mig på på sistone. Behöver lite mera lättläst för att komma tillbaka i läslunken. Det enda som hittills gjort mig besviken är omslaget. Vad är grejen med att deckare och thrillers alltid måste ha så himla stereotypa och fula omslag? Annars har de finlandssvenska förlagen varit riktigt duktiga på att få till snygga omslag de senaste åren, men när det kommer till den här genren misslyckas det tyvärr nästan varje gång. 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Århundradets bokklubb

Vi gillar böcker och att prata om dem. Här delar vi med oss av sådant som vi läser, vill läsa och har läst. Och allt möjligt annat roligt vi gör eller funderar på. 

 

För boktips, samarbeten och kärleksbrev: 

arhundradetsbokklubb@gmail.com

Följ @århundradetsbokklubb på Instagram för mer bokpepp!